Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA KAPITLET. En ny regering börjar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådana resor hade inga bevis för säkerheten af ett dylikt
experiment att stödja sig på. Väl hade i sju år posten på
Medelhafvet gått med ångare. Och Sirius och Great
Western voro ej de första fartyg, som öfverforo Atlanten med
ångan som drifkraft. Nära tjugu år förut hade ett i New
York bygdt fartyg vid namn Savannah öfverfarit oceanen
till Liverpool, och ännu senare hade ett ångfartyg gjort
resan rundt om Goda hoppsudden. Men alla dessa resor
hade i sjelfva verket litet eller intet att göra med det
problem, som löstes genom Sirius’ och Great Westerns färder.
I de föregående fallen hade fartygen begagnat sig af ångan,
så mycket de kunde, men gjort en god del af resan
uteslutande med seglens tillhjelp. Detta var någonting
helt annat än den uppgift Sirius och Great Western satt
sig för, hvilken gick ut på att öfverfara oceanen endast
med ångkraft. Det är klart, att så länge ångan endast
användes auxiliärt, det var omöjligt att räkna på snabbhet
och framkomst på bestämd tid. Den egentliga frågan var,
om en ångare, utom last och passagerare, kunde föra med
sig tillräckligt med bränsle för hela resan öfver Atlanten.
Sirius’ och Great Westerns resor afgjorde helt och hållet
frågan. Två år efter Great Westerns afgång från Bristol
till NewYork upprättades Cunard-linien. Ångbåtsförbindelsen
mellan Liverpool och NewYork blef derefter en
lika regelbunden affär som järnvägsresorna på Great
Westernbanan mellan London och Bristol.
Hittills hade brefpprtot varit mycket högt och vexlat
både efter afståndet och brefvets vigt, ja, till och med efter
dess storlek och format. Medelportot för hvarje icke
afgiftsfritt bref var öfver hela det förenade konungariket sex
pence och en farthing. Ett bref från London till Brighton
kostade åtta pence, till Aberdeen en shilling och tre och
en half pence, till Belfast en shilling och fyra pence. Men
ej nog härmed: var brefvet skrifvet på mer än ett blad,
taxerades det genast högre. Parlamentsledamöter och
medlemmar af regeringen hade privilegiet att frankera sina
bref, eller rättigheten för den privilegierade personen att
få sina egna eller någon annan persons bref afgiftsfritt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
