Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Svårigheter för den nya regeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade representerat Montreal i Nedre Canadas representantförsamling
och blef sedermera husets talman. Han gjorde
sig till ledare för rörelsen, som var riktad mot
guvernörernas politik och den engelska regeringen, som
understödde dem. Han höll möte på möte, der utan tvifvel väl
starka ord begagnades och direkta hänsyftningar allt för
ofta gjordes på det exempel Förenta staterna genom sin
med framgång krönta resning gifvit Nedre Canadas folk.
Papineau umgicks äfven med planen att sammankalla ett
stort konvent för att öfverlägga om koloniens besvär och
uppsätta en formlig protest. Guvernören lord Gosford
afskedade till en början nere milisofficerare, som tagit del i
några af demonstrationerna; Papineau sjelf tjenade som
officer vid milisen. Derefter utfärdade guvernören
arresteringsorder mot många af representantförsamlingens
medlemmar under anklagelse för högförräderi. Några af dem
lemnade genast landet, andra blefvo verkligen häktade.
Deras vänner och anhängare gjorde motstånd, och detta
motstånd öfvergick plötsligt på ett i de revolutionära
rörelsernas historia ingalunda ovanligt sätt till öppet uppror.
Upproret var ej i militäriskt hänseende af någon
synnerlig betydenhet. Vid första utbrottet stodo de militära
myndigheterna ett ögonblick handfallna, och insurgenterna
vunno några små fördelar. Men öfverbefälhafvaren visade
snart den beslutsamhet ögonblicket kräfde och nedslog med
kraftig hand, som det var hans pligt, resningen.
Insurgenterna kämpade vid ett eller ett par tillfällen med
förtviflans mod, och ganska mycket blod spildes. Inom kort
utbredde sig dock oroligheterna äfven till den öfre
provinsen. Öfre Canada hade äfven sina besvär mot
guvernörerna och regeringen hemma i moderlandet.
Underrättelsen om resningarna i Canada väckte
naturligtvis en stor uppståndelse här i landet. Bland många
klasser rådde en mycket stark sympati, ej med upproret,
men med kolonien, hvars klagomål ansågos berättigade.
Offentliga möten höllos, vid hvilka resolutioner fattades,
der oroligheterna i första rummet tillskrefvos regeringens
vägran att afhjelpa något enda af kolonisternas besvär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
