Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Svårigheter för den nya regeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifvit betydligt kringskuren. Lord Durham skred dock till
verket, som om han ännu vore beklädd med oinskränkt makt
öfver alla koloniens lagar och inrättningar. En Cæsar, som
dikterade instruktioner för styrelsen af en ny provins, kunde
knappast ha förfarit godtyckligare. Må det dock äfven
erkännas, att lord Durhams godtycklighet var till största
delen välgörande till sina verkningar och rättvis till sin
anda. Men den gaf ett ofantligt handtag både åt hans
egna och styrelsens fiender i hemlandet. Lord Durham
hade knapt börjat sitt rekonstruktionsverk, förr än häftiga
röster i parlamentet ropade på hans återkallande.
Utan att afvakta ett formligt återkallande återvände
han till England, en i onåd fallen man. Men äfven då
hade engelska folket tillräckligt mycken rättskänsla och
allmänanda att vägra sin sanktion på denna onåd. När
han landsteg i Plymouth. mottogs han af folket med
lifliga bifallsrop, oaktadt regeringen hade förbjudit, att någon
af de officiella hedersbetygelser, som vanligen egnades
återvändande guvernörer, skulle få visas honom.
Lord Durhams embetsberättelse erkändes af alla,
fiender så väl som opartiska granskare, för att vara ett
mästerstycke. Den lade grunden ej blott till Canadas, utan äfven
till alla de andra stora koloniernas politiska framgång och
sociala välmakt. Efter att på det mest uttömmande sätt
ha angifvit orsakerna till missnöjet i Canada och den
lägervall, hvari kolonien befann sig, förordade den, att
koloniens styrelse skulle så mycket som möjligt läggas i
kolonisternas egna händer, att de sjelfva skulle ega både stifta
och verkställa lagarna och att riksregeringens inblandning
i deras angelägenheter skulle inskränka sig till sådana
frågor, som rörde koloniens förhållanden till moderlandet,
såsom styrelsesättet, reglerandet af förhållandena till
utlandet och handeln, samt dispositionsrätten öfver statsjorden.
Lord Durham föreslog dessutom ett allt igenom sundt och
förträffligt system af kommunala inrättningar, anstalter för
betryggande af domarnes oberoende, embetsmärmens
ansvarighet inför kolonialförsamlingen, med undantag endast för
guvernören och hans sekreterare, samt upphäfvande af alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
