Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Svårigheter för den nya regeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verket en tid af entusiasm ock uppspirande ideer, men detta
märkte ej ministeren. Lord Melbourne hade tydligen fått
i sitt hufvud, att det enda förståndiga engelska folket kunde
göra vore att behålla ministeren Melbourne qvar vid makten,
och att det som ett förståndigt folk naturligtvis äfven skulle
göra det. Han hade blifvit ett slags bortskämd gammal
portvakt, som, der han sitter halfsofvande i sin länstol, börjar
anse det rent af för bristande lefnadsvett, om en besökande
till hans husbonde vågar knacka på porten och störa
honom i hans ljufva ro.
De händelser, som vid denna tid föregingo i Syrien,
hade ett stort inflytande på förhållandena mellan detta land
och Frankrike. Mehemed Ali, pascha af Egypten och den
mäktigaste af alla sultanens vasaller, hade för en tid gjort,
sig till herskare öfver Syrien. Med sin adoptivson Ibrahim
paschas bistånd hade han slagit Portens armeer öfverallt
der han mött dem. Mehemeds segrar hade för ögonblicket
tvungit Porten att låta honom behålla Syrien, men 1839
förklarade sultanen Mehemed Ali åter krig. Ibrahim pascha
slog å nyo den turkiska arméen i grund. Den energiske
sultan Mahmud dog plötsligt, och omedelbart efter hans död
gick kapudan pascha, den turkiska flottans storamiral, med
alla sina fartyg öfver till egypterna, en handling af nästan
exempellöst förräderi äfven i osmaniska rikets historia. Det
var tydligt, att Turkiet ej förmådde ensamt bjuda spetsen
mot den fruktansvärde Mehemed och hans segerrike son.
De europeiska vestmakternas, särskildt Englands,
politik hade länge gått ut på att upprätthålla det turkiska
riket som en nödvändig del af det europeiska statssystemet.
Ryssland ville visserligen också hålla Turkiet uppe,
men endast så länge det passade i stycke med dess egna
planer. Det sökte förbereda en sådan delning af det
turkiska arfvet, som bäst öfverensstämde med dess egna
intressen, men gjorde emellertid allt för att hindra, att någon
annan makt dessförinnan lade handen på någon del af
qvarlåtenskapen. Häraf kom det sig, att man såg Ryssland
än försvara, än anfalla Porten. Den kurs Ryssland styrde
var till utseendet inkonseqvent, men den var det endast på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
