Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Svårigheter för den nya regeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma sätt som det kryssande segelfartygets, hvilket än
gör ett slag åt ena sidan än åt den andra, men hela
tiden har ett klart medvetet mål i sigte och en hamn som det
vill uppnå. England hade då och länge derefter till
ständigt mål för sin politik att upprätthålla det turkiska väldet,
till stor del som skyddsmur mot de förstoringsplaner, som
allmänt tillades Ryssland. Frankrike deremot var mera
likgiltigt för Turkiets fortsatta tillvaro, och Frankrike
misstänkte dessutom, att England hade sina egna planer på
Egypten. Österrike var i det hela benäget att följa
England, medan Preussen föga mer än till namnet deltog i det
förbund, som nu hopflikades. Klart är, att ett dylikt
förbund hvarken kunde vara synnerligt harmoniskt eller
kraftigt i sitt uppträdande. Det var det dock tillräckligt för
att visa sig paschan af Egypten öfvermäktigt. En flotta af
engelska, österrikiska och turkiska fartyg bombarderade
Acre, och en allierad armé utdref egypterna från flere af
deras fästen. Trots allt sitt mod och snille var Ibrahim
pascha ej vuxen den öfvermakt, med hvilken han nu såg
sig nödsakad att strida. Han dukade under. Mehemed
Ali måste afträda alla sina asiatiska eröfringar, men
tryggades i sitt välde öfver Egypten genom en konvention, som
den 15 juli 1840 undertecknades i London af Storbritanniens,
Österrikes, Preussens och Rysslands representanter
å ena sidan och Portens å den andra.
Frankrikes namn fans der ej. Frankrike hade dragit
sig tillbaka från förbundet, och det såg till och med en tid
ut, som det skulle gripa till vapen emot det. Thiers var
då dess förste minister; han var en man med liflig fantasi
samt ett rastlöst och äregirigt lynne. Han intalade sig
och det stora flertalet af sina landsmän, att England ville
fördrifva Mehemed Ali både från Egypten och Syrien och
sätta sig sjelf i besittning af det förra. I några månader
såg det ut, som ett krig mellan England och Frankrike
vore oundvikligt. Lyckligtvis voro konung Ludvig Filip
sjelf och den ene af Frankrikes ledande statsmän, Gruizot,
ifrigt angelägna om fredens bevarande. Thiers afgick,
Guizot blef utrikesminister och den verklige chefen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
