Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. Melbourneska ministèrens fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anordningar, som vidtogos vid ett ombyte i regeringen,
men att samma princip ej borde tillämpas eller utsträckas
till de befattningar, som innehades af damer i hennes
majestäts hof».
I landet väckte saken stor uppståndelse. En del
liberala yrkade rent af, att i en sådan sak ej minsta afseende
borde fästas vid regentens personliga känslor och att
ministerns råd och hvad han ansåg vara gagneligt för staten
borde allena vara bestämmande. Ingenting kunde vara
mindre önskvärdt än den ställning, i hvilken lord Melbourne
låtit suveränen försätta sig. Ju mer man tänkte öfver
saken, dess tydligare insåg man, att Peel hade rätt,
oaktadt han först ej lyckats göra sig tillräckligt förstådd och
må hända ej hela tiden gjort tillräckligt afseende på den
unga drottningens oerfarenhet. Men ingen kunde, sedan
han tänkt öfver saken, vidhålla den ställning, som whigarne
intagit, och de voro sjelfva mycket belåtna att få så snart
och tyst som möjligt begrafva hela saken. Innan vi lemna
den, kunna vi här så godt först som sist nämna, att denna
»sängkammarfråga» sedermera afgjorts genom en förståndig
kompromiss. Man blef ense om, att vid en ministerförändring
drottningen skulle lyssna till alla framställningar
från den blifvande nye primierministern rörande
sammansättningen af hennes hof och ställa så till, att de damer
i hennes omgifning, som voro så nära slägt med
oppositionens ledare, att deras qvarstannande ansågs olämpligt,
frivilligt droge sig tillbaka.
Whigarne kommo tillbaka med i grund förstördt
anseende. De måste på ett eller annat sätt lappa ihop en ny
Jamaica-bill. De hade förklarat sig ej kunna stanna qvar
med mindre de finge styra och ställa med Jamaica på ett
visst bestämdt sätt, och nu då de kommit tillbaka kunde
de ej undgå att vidtaga någon åtgärd med Jamaica-frågan.
De framlade derför en ny bill, som endast var en
kompromiss så tillagad, att den skulle kunna gå igenom. Ock
den fick gå igenom på sätt och vis, det vill säga sedan
oppositionen hos lorderna efter eget behag lappat och gjort
om den. Sängkammarfrågan hade i sjelfva verket skjutit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
