Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. Melbourneska ministèrens fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Melbourne vidhöll den åsigten, att ordet vore alldeles
obehöfligt i fråga om en furste, som icke blott sjelf vore
protestant, utan äfven härstammade från det mest protestantiska
furstehus i Europa. Ministèrens brist på omdöme och takt
visade sig aldrig tydligare än i det ursprungliga
utelemnandet af ordet.
Några månader efter bröllopet antogs en bill, som
utnämde prins Albert till regent, i händelse drottningen
dog och lemnade arfvingar efter sig. Som man lätt finner,
var antagandet af denna bill en för prins Albert mycket
vigtig tilldragelse. Det gaf honom i viss mån den
ställning i landet han hittills saknat. Ingen kunde ha börjat
sin bana med en fastare föresats att hålla sig utanför
partipolitiken än prins Albert. Han intog genast sin rätta
ställning som make åt drottningen öfver ett konstitutionelt
land. Hans egen uppfattning af denna ställning var, att
han skulle vara drottningens handsekreterare och
ickeofficiele rådgifvare. Åt denna uppgift egnade han sig
oaflåtligt. Men dessutom konstituerade han sig till ett slags
minister utan portfölj för de sköna konsterna och den
allmänna undervisningen. Han tog en liflig och ofta en
verksamt ledande del i alla planer och rörelser för
folkundervisningens spridning, för konstens främjande samt den
industriela bildningens höjande. Men det dröjde länge, innan
landet lärde sig fullständigt uppskatta honom. Det dröjde
länge, innan han blef i någon grad populär, och det kan
väl betviflas, om han någonsin blef det fullt och allmänt.
Landet insåg må hända ej förr än han redan gått bort,
hur fullkomligt oegennyttigt och troget hans lif varit och
hur han gjort uppfyllandet af sin pligt till sin lefnadsuppgift.
Prins Albert hade ej en engelsmans sätt, och engelsmän
hade då som nu en benägenhet att anse alla som ej
ha en engelsmans sätt så till vida ovärdiga förtroende.
Han var ej egnad att lysa i en hvardaglig krets. Han
kunde tala förträffligt i några ämnen, men han hade ej
förmågan att tala om ingenting och skulle sannolikt ej heller
vårdat sig mycket om att odla en sådan talang. Han
föreslog gerna små ändringar och förbättringar i gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
