Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. Melbourneska ministèrens fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egnad att öfvertaga ledarskapet i en sådan rörelse. Han
var utan jemförelse den skotska kyrkans främste man och
tillika den störste andlige talaren i Skotland, ja, i hela
Storbritannien. Som författare i nationalekonomi hade han
redan skaffat sig ett namn. Från att i sina yngre dagar
ha varit en obemärkt landtprest i en undangömd skotsk by
hade han plötsligt blifvit en ryktbar man. Han var
lejonet i hvarje stad han besökte. Predikade han i London,
var kyrkan till trängsel uppfyld af ledarne inom politikens
vetenskapens och modets verld, alla ifriga att få höra
honom. Chalmers talade med en massiv vältalighet, som
stod i öfverensstämmelse med hans väldiga gestalt, höga
panna och imponerande yttre. Hans tal voro en blandning
af sträng logisk bevisning och gripande patos. De vädjade
på en gång till det kraftiga sunda förståndet och den djupa
religiösa öfvertygelsen hos hans skotska åhörarkretsar. Han
var med hela sin själ inne i sin uppgift som ledare af
religiösa rörelser. Han frågade litet eller intet efter
popularitet och ryktbarhet. Skotlands Fria kyrka är hans
minnesvård. Han skapade dock ej denna kyrka. Hon var ej
ett verk af en enda man eller, strängt taget, af en enda
mansålder,. Hon hade på fullt naturligt sätt vuxit upp ur
den oundvikliga striden mellan stat och kyrka. Men
Chalmers bidrog mer än någon annan att bestämma tiden och
sättet för hennes framträdande, och hennes framgång är
hennes bästa vitnesbörd.
Den 18 maj 1843 utgingo vid pass fem hundra prester
under Chalmers’ ledning ur den gamla skotska kyrkan
och företogo sig att bilda den Fria kyrkan. Sir Robert
Peels styrelse hade på lagstiftningsväg gjort ett svagt
försök till kompromiss, men hade vägrat framlägga något
lagförslag, som befriade skotska kyrkan från de borgerliga
domstolarnas kontroll, och det återstod då för dem, som
delade Chalmers’ åsigter, ingen annan utväg än att lemna
den kyrka, som underkastade sig detta anspråk på kontroll
från statens sida. Skotlands historia har att uppvisa många
nationella stordåd, men intet af dem öfvergår i värdighet
och moralisk storhet denna skilsmässa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
