Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTE KAPITLET. Peels styrelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Regeringen lät genast åtala O’Connell och några af
hans förnämsta medhjelpare. De anklagades för en
sammansvärjning med syfte att väcka missnöje bland hennes
majestäts undersåtar samt egga dem till hat och förakt för
rikets styrelse och författning. Juryn förklarade O’Connell
och de flesta af hans medhjelpare skyldiga, och han
dömdes till tolf månaders fängelse och 2000 punds böter.
Domen öfver de andra utföll lindrigare. O’Connell vädjade
till öfverhuset. Emellertid utfärdade han en proklamation
till irländska folket med uppfordring till det att förhålla
sig fullkomligt stilla och ej begå något brott mot lagen.
»Hvar och en», sade han i en af sina proklamationer, »som
gör sig skyldig till det minsta störande af lugnet, är en
fiende till mig och Irland.» Irländska folket följde
bokstafligen hans uppmaning och höll sig fullkomligt stilla.
O’Connell och hans förnämsta anhängare insattes i
Bichmondfängelset i Dublin. Ransakningen hade af
flerehanda anledningar blifvit fördröjd, och domen afkunnades
ej förr än den 24 maj 1844. Vadet till öfverhuset upptogs
till behandling följande september, domen upphäfdes, och
O’Connell och hans vänner sattes på fri fot. När
öfverhusets dom blef bekant, utbröt en storm af glädjeyttringar
på Irland. Illuminationer, banketter, möten och
festprocessioner aflöste hvarandra. De gamla försäkringarna om
trohet och bistånd förnyades, medan han å sin sida allt jemt
försäkrade, att stunden för unionens upplösning närmade
sig. Men hans regeringstid var slut. Hans helsa blef med
hvar dag allt bräckligare. Han greps af ett djupt svårmod.
Han tycktes numera blott ha en önskan qvar, den att få
sluta sin stormiga bana i Rom. Han längtade att få lägga
sig ned i skuggan af St. Peters dom och hvila och dö der.
Hans ungdom hade varit utsväfvande i mer än ett
hänseende, och han hade länge varit beherskad af en djup
ånger. Han hade dödat en man i en duell och hemsökts
under hela sitt öfriga lif af samvetsagg öfver handlingen,
oaktadt den i sjelfva verket påtvungits honom och han
endast handlade såsom hvar och en annan på hans tid
skulle handlat under samma omständigheter. Men nu på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
