Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJETTE KAPITLET. Ligan mot spannmålslagarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det skulle varit godt, om sir Robert Peel mer direkt
sökt förbereda sina anhängare på det faktum, att sedan
spanmålstullar som nationalekonomisk princip ej längre voro
hållbara, de sannolikt snart måste uppgifvas äfven i
praktiken. Han skulle kunnat visa dem, såsom händelserna
sedermera visade, att tullfri införsel af spanmål skulle vara
en välsignelse för den stora massan af engelska folket och
äfven för jordbruksintresset sjelf endast ha goda frukter.
Peel hade vid denna tid och öfver hufvud under hela sin
styrelse ända till framläggandet af sina frihandelsbiller ett
inflytande öfver sitt parti, som kan kallas obegränsadt. Han
skulle kunnat få det till hvad som helst. Men Peel var
en sluten, kall och något stel man. Han var ej mycket
meddelsam; han utgöt ej sitt hjerta och yppade ej alla.
sina förändringar i åsigter ens för sina närmaste vänner.
Han rufvade i tysthet öfver dem och uttalade under
debatten endast så mycket af dem, som för tillfället var
oundgängligt nödvändigt. Han tog måhända för gifvet, att de
förändringar, som pågingo i hans åsigter, när de sålunda
efter hand och tillfälligtvis uttalades, skulle förstås af hans
anhängare. Framför allt är det sannolikt, att Peel sjelf ej
förr än så godt som i sista ögonblicket insåg, att den stund
verkligen slagit, då skyddsprincipen måste lemna rum för
andra och tyngre vägande anspråk.
Vi ha sett, hvilken ställning de båda stora partierna
i staten intogo till denna frihandelsfråga. Whigarne drogos
allt mer till den. Deras ledare hade visserligen ännu ej
fullt klart för sig, hur de skulle kunna erkänna frihandeln
som en princip för praktisk statsmanskonst, men det var
tydligt, att deras erkännande af den endast var en fråga
om tid och ej synnerligt lång tid. Torypartiets ledare
drogs med hvar dag allt mer i samma riktning. Båda
ledarne, Russell och Peel, hade nu kommit så långt, att de
erkände frihandeln som allmän princip. Peel hade påstått,
att spanmål i England utgjorde ett nödvändigt undantaga
medan Russell ej trodde, att den tid ännu kommit, då den
kunde behandlas annat än som ett undantag. Frihandelspartiet
fick med hvar dag ett allt större inflytande i landet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
