Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUNDE KAPITLET. Disraeli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att skjuta ifrån sig hvad som bjöds dem derför att de ej
kunde få allt på en gång föll dem naturligtvis icke in.
Billen blef den 25 maj i tredje läsningen antagen af
underhuset med en majoritet af 98 röster. Den skickades
genast upp till lorderna och blef äfven af dem, tack vare
förnämligast hertigens af Wellington allvarliga uppmaning,
utan synnerlig opposition antagen. Men den 25 juni 1846, den
dag då billen lästes tredje gången i lordernas hus, var en
minnesvärd dag i Englands parlamentariska annaler. Den
bevitnade nemligen den ministers fall, hvilken lyckligt
genomfört det största lagstiftningsverk, som sedan lord Greys
reformbill sett dagen i England.
En tvångslag för Irland var den åtgärd, som bragte
denna katastrof öfver sir Robert Peels regering. Medan
spanmålsbillen ännu var före i underhuset, ansåg sig
regeringen, i följd af den allmänna osäkerheten på Irland,
nödsakad att framlägga en tvångsbill. Hon utsatte sig
härigenom för en allvarsam fara. Alla O’Connells irländska
anhängare skulle naturligtvis som en man resa sig mot en
sådan åtgärd. Å andra sidan ha whigarne, när de ej sjelfva
suttit i regeringen, haft till grundsats att bekämpa
tvångsbiller, när de ej åtföljas af löften om reformer och
eftergifter. Att de engelska radikala ledamöterna, Cobden och
hans vänner, skulle bekämpa den, kunde man taga för
gifvet. Under dessa förhållanden syntes det sannolikt nog,
att om protektionisterna förenade sig med tvångsbillens
öfriga motståndare, regeringen måste bli slagen. Frestelsen
var för stor. De häftigare protektionisterna röstade med
frihandlarne, whigarne samt de irländska katolikerna och
liberale. Efter en mycket bitter och hetsig debatt blef
billen torsdagen den 25 juni i andra läsningen förkastad
med en majoritet af 73 röster. Några och åttio protektionister
följde lord George Bentinck in i nej-lobbyn, och
deras röster afgjorde frågan. Slumpen hade bjudit dem ett
tillfälle att hämnas, de hade ifrigt gripit derefter och med
framgång begagnat det. Peels minister hade fallit i sjelfva
triumfens ögonblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
