Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Hungersnöd och politiska förvecklingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den punktens försvar, han oföränderligt kunde svara: »redan
gjordt», eller gjordt för två timmar sedan eller någonting
dylikt. Ett stort antal af Londons manliga invånare läto
inskrifva sig som extra konstaplar för upprätthållande af
lag och ordning. Nära tvåhundra tusen personer, säges det,
fingo för detta ändamål aflägga ed, och det skall alltid
berättas som ett kuriöst drag från denna ryktbara panik,
att prins Ludvig Napoleon, som då var bosatt i London,
var en af de frivilliga, som anmälde sig att bära vapen
till ordningens bevarande. Endast en kort tid skulle förgå,
innan ett af de mest upprörande våld mot ordningen och
säkerheten i en fredlig stad skulle begås på särskild
befallning af samme man, som nu var så ifrig att låna sin hjelp
till det engelska samhällets skydd mot några hundra eller
tusen engelska arbetare.
Krisen visade sig dock lyckligtvis ej behöfva sådana
samhällsräddare. Kartistdemonstrationen gjorde ett
ömkligt fiasko. Långt ifrån att utgöra en half million, var
antalet deltagare i mötet på Kennington Common ej större
än de folkmassor, som vanliga nykterhetsmöten ofta samlat
på samma plats. Någon procession blef ej af, då O’Connor
sjelf ifrigt yrkade på, att myndigheternas befallningar skulle
efterkommas. Och den stora kartistpetitionen sjelf, som
skulle gjort ett så djupt intryck på underhuset, visade sig
lika misslyckad som demonstrationen på Kennington
Common. Det ådagalades, att antalet äkta underskrifter var
försvinnande litet i jemförelse med kartistchefernas
beräkning, och denna agitation, som så länge skrämt allt
respektabelt folk, visade sig plötsligt endast vara något att
skratta åt.
Och här slutar den engelska kartismens historia.
Dödsorsaken var offentlighet, utsättande för fria luften, ligan
mot spanmålslagarna, tidens tydliga benägenhet att afgöra
alla frågor med förnuftsskäl, lugn bevisning och majoriteter,
den stigande bildningen och en skärpt pligtkänsla bland
alla de inflytelserikare klasserna. Allt som var sundt i
dess anspråk gjorde sig gällande och blef, när tiden var
inne, beviljadt. Men kartismens aktiva inflytande upphörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
