Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Athen, Rom och London.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter hvad de kallat sig. Förbittringen gälde ej utdelningen
af de nya titlarna, utan anspråket på en ny rätt att
utdela titlar, motsvarande landets territoriella indelningar, och
påfvens tydliga förmenande, att den förändring han vidtog
var den naturliga följden af en verklig förändring i det
engelska folkets tänkesätt.
Påfven hade indelat England i en mängd stift, som
han stälde under styrelse af en ärkebiskop och tolf
lydbiskopar, och den nye ärkebiskopen var kardinal Wisemam
Under titel af ärkebiskop af Westminster och apostolisk
administratör af stiftet Southwark skulle kardinal
Wiseman nu ha sitt säte i London. Kardinalen var redan väl
känd i England. Han var på fädernet af engelsk och på
mödernet af irländsk härkomst, men var född i Spanien och
hade gjort sina studier i Rom. Hans slägt hade både på
fädernet och mödernet haft en god samhällsställning; fadern
härstammade från en lång rad af essexska godsegare.
Wiseman hade innehaft lärostolen i österländska språk vid det
engelska colleget i Rom och blef sedermera dess rektor.
1840 utnämde honom påfven till en af de apostoliska
vikarierna i England med titel af biskop af Melipotamus
in partibus infidelium. Han var väl känd som fin
humanist, stor språkkännare samt betydande predikant och
polemiker. Men han ansågs äfven för en man med stor
ärelystnad, det vill säga ärelystnad för sin kyrka, synnerlig
djerfhet och stor politisk förmåga.
Påfvens uppträdande ansågs till stor del som Wisemans
verk. Kardinalen sjelf gälde i de flesta engelsmäns
ögon som en typ af den vanlige italienske presten: djerf,
förslagen, ärelysten och fri från alla betänkligheter. Sjelfva
hans egenskap af engelsman talade emot honom i det
allmänna tänkesättet. Han ansågs på visst sätt som en
person, hvilken gått öfver till fienden och genom den noggranna
kännedom om ställningen han medförde vore så mycket
fruktansvärdare. Det första steget kardinalen tog var ej
egnadt att skingra detta misstroende. Den 7 oktober 1850
utfärdade han ett herdebref till Englands folk, som det i
öfverskriften hette, »från Flaminiska porten i Rom». Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
