Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Athen, Rom och London.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Debatterna voro långa, häftiga och ofta lidelsefulla.
De fortgingo ända till slutet af juni. Då förklarade ett
stort antal, omkring sjutio, katolska ledamöter för Irland,
att de ej längre tänkte deltaga vare sig i diskussionen eller
omröstningarna. Detta föranledde några af de häftigaste
motståndarne till de papistiska ingreppen, med sir
Frederick Thesiger, sedermera lord Chelmsford, i spetsen, att
framlägga och genomdrifva en följd af resolutioner, afsedda
att göra billen ännu mera bindande än han varit äfven i
sin ursprungliga lydelse. Resolutionerna gingo
hufvudsakligen ut på att gifva hvem som helst rätt att åtala och
utkräfva böter, blott han erhöll kronjuristernas samtycke,
äfvensom att belägga med straff offentliggörandet af påfliga
bullor. När billen kom före till tredje läsningen, föreslog
lord John Hussell, att de tillagda punkterna skulle
uteslutas, men blef med stora majoriteter slagen. Billen hade
nu genomgått alla sina stadier i underhuset, och efter en
vältalig och kraftig protest från Gladstone mot åtgärden,
såsom ett ingrepp i religionsfrihetens stora grundsats, lästes
den en tredje gång. Den gick derefter upp till lordernas
hus, antogs der utan förändring, om också ej utan
opposition, och erhöll kort derefter kunglig sanktion.
Detta var äfven sista gången verlden hörde talas om
den. I romerska kyrkan fortgick allt som förut. Den nye
kardinal-ärkebiskopen kallade sig ännu ärkebiskop af
Westminster, och några af de irländska prelaterna begagnade
med en viss ostentation sina titlar i bref till ministrarne
sjelfva. Den bitterhet i sinnena, som de påfliga anspråken
och lagstiftningen emot dem framkallat, försvann visserligen
ej så snart. Den bröt ut gång på gång, stundom i form af
mycket allvarsamma oroligheter. Men England återfördes
ej till den romersk-katolska kyrkans gemenskap. A andra
sidan blef heller aldrig kyrkotitelsakten tillämpad. Ingen
frågade efter den. Många år derefter, 1871, blef den i all
tysthet afskaffad. Den dog i sådan obemärkthet, att den
stora allmänheten knappast visste, om den var ofvan eller
under jord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
