Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Athen, Rom och London.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
industrialster som skall hållas år 1851.» Prins Albert
utnämdes till komiténs president.
Den 21 mars samma år gaf lordmayorn en bankett i
Mansion House för mayorerna i alla det Förenade
konungarikets städer och köpingar i ändamål att bedja dem låna
sin medverkan till det stora företagets genomförande. Prins
Albert var närvarande och talade. Han hade med mycken
framgång odlat talarkonsten och hade nästan helt och
hållet besegrat de svårigheter, som hans utländska börd och
uppfostran lade i hans väg. Han förlorade aldrig helt och
hållet sin utländska accent, men hans föredrag var klart,
rikt på tankar, verkningsfullt, stundom till och med
patetiskt. Det motsvarade fullkomligt sitt ändamål. Det var
en mans, som ej gjorde anspråk på att vara talare och som,
när han talade, önskade, att hans tankar mer än hans ord
skulle göra intryck på hans åhörare. Vid banketten i
Mansion House talade han särdeles klart och behagligt om
den stora utställningens ändamål. Det var, sade, han, att
»gifva verlden ett tillförlitligt prof, en lefvande målning af den
grad af industriel utveckling, hvartill hela menskligheten
kommit, och en ny utgångspunkt, från hvilken alla nationer
skola kunna börja nya ansträngningar mot ett bestämdt mål».
Man får dock ej tro, att förslaget till den stora utställningen
saknade all opposition. Många voro benägna att
förlöjliga det, andra tvinade på att det skulle göra något
praktiskt gagn, medan ej så få ännu ansågo prins Albert
för en utländing och en pedant och i det längsta ej ville
tro, att något verkligt praktiskt kunde utvecklas under hans
hägn och ledning. Efter någon tvekan hade de kungliga
kommissarierna bestämt sig för Hyde Park som den bästa
platsen för den stora byggnaden, och många energiska och
några inflytelserika röster höjde ett häftigt anskri mot hvad
de kallade parkens profanering. Det sades, att Hyde Parks
egenskap af offentlig promenad skulle genom utställningen
gå förlorad, att parken skulle helt och hållet förstöras, att
dess skönhet aldrig skulle kunna återställas. Lord Campbell
ingaf till öfverhuset en petition mot planen att belamra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
