Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Palmerston.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verket ett långt värre förlopp, än de skulle gjort, om
samtalet mellan lord Palmerston och Kossuth i all stillhet fått
ega rum. Möten höllos för att uttrycka sympati för
Kossuth, och adresser insändes till lord Palmerston med
tacksägelser till honom för det han användt Englands
inflytande till att hindra Kossuths utlemnande till Österrike.
Lord Palmerston samtyckte att i utrikesdepartementet
mottaga de deputationer, som öfverbragte dessa adresser. Hela
hans tillvägagående väckte betydlig oro hos några af hans
kolleger och åsågs med synnerligt misshag af drottningen
och prins Albert. Men den möjliga indiskretionen i lord
Palmerstons mottagande af en eller ett par deputationer
från Finsbury och Islington blef en fråga af ringa intresse,
då landet kallades att döma öfver utrikesministerns
förhandlingar med den nye herskaren öfver ett nytt
statssystem, med statskuppens upphofsman.
I Frankrike hade sakerna tagit ett temligen sällsamt
förlopp. Efter Ludvig Filips fall hade en republik blifvit
upprättad och vunnit ifrigt understöd af en man, hvilken
vi nyligen s’ågo spela rollen af extra konstapel mot
kartisterna, prins Ludvig Napoleon. Ludvig Napoleon var en
brorson till den store kejsaren. Han hade förut gjort nere
försök att komma på Frankrikes tron, blifvit insatt i
fängelse, men rymt och tagit sin tillflykt till England, der han
i många år vistats och der han var väl känd som en
framstående medlem af den engelska aristokratien. Han rörde
sig der i mycket olika kretsar, literära, artistiska,
fashionabla, rent af tvetydiga, ej mindre än i de politiska, till
hvilka man skulle trott att han bort känna sig mest dragen.
Och öfverallt synes man ha bildat sig samma åsigt om
honom. Ifrån den skarpsynte lord Palmerston till den
okunnigaste af de jockejer, med hvilka han stundom
brukade umgås, tyckas alla som kände honom haft alldeles
samma tankar om prinsen. Det var allas enhälliga åsigt, att
han var en narraktig, försoffad, halfdrömmande, opraktisk, ja,
rent af inskränkt person. En viss slö godsinthet, ej tillräckligt
intelligent att hålla honom från dåligt sällskap och tvetydigt
uppförande, tycktes vara hans mest utmärkande drag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
