Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Palmerston.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under hela året 1852 var allmänna stämningen i
England mycket oroad. Landet gjorde alldeles ovanliga
ansträngningar för att hålla sig beredt på en möjlig, ja,
nästan med visshet väntad invasion från Frankrike.
Skarpskytterörelsen såg nu plötsligt dagen. Öfver hela landet
bildades kårer af unga frivilliga. En ofantlig folkentusiasm
helsade bildandet af denna frivilliga armé, hvilken i
början af året erhöll kronans stadfästelse och sålunda blef
en nationalinstitution. Meningen med hela denna rörelse
förklarades genom den franske prinsen-presidentens
långsamma, men stadiga framskridande mot kejsartronen. Det
föregående året hade slutat med hans statskupp. Han
hade fängslat, landsförvist eller nedskjutit sina förnämsta,
motståndare och hade af franska folket begärt ett
presidentskap på tio år, en minister ansvarig inför den
verkställande makten — det vill säga honom sjelf allena —
samt två politiska kammare, valda genom allmän rösträtt.
Nära fem hundra fångar hade, utan att bli stälda inför
någon domstol, ej ens inför en ståndrätt, afförts till Cayenne.
Paris’ gator hade dränkts i blod. Presidenten anstälde ett
»plebiscite», eller en allmän folkomröstning, och fick
naturligtvis allt hvad han begärde. Det var ingen utsigt att
med framgång tvista med herskaren öfver tjugu legioner
och sådana legioner som de, hvilka med så förfärlig verkan
opererat på bulevarderna. Det napoleonska kejsardömet
återstäldes. Presidenten blef kejsare, och prins Ludvig
Napoleon var numera Napoleon III.
Engelska folket kunde omöjligt se allt detta utan oro
och harm. Det kunde ej med likgiltighet se en ny
Napoleon uppstiga till makten. Den napoleonska regimens
särskilda kännetecken var dess fiendskap till England. Den
store Napoleon hade, medan han stod på höjden af sin
makt, gjort till sitt lifs förnämsta uppgift att förödmjuka.
England. Hans planer hade blifvit af England omintetgjorda.
Han hade för sitt fall hufvudsakligen att tacka
England. Han dog som Englands fånge och med sitt hat
till denna makt snarare ökadt än minskadt. Det föreföll
knappast möjligt, att en ny kejsar Napoleon skulle kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
