- Project Runeberg -  Englands historia i våra dagar /
154

(1887) [MARC] Author: Justin McCarthy Translator: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Palmerston.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ytterst uppbragta. Whigarne, peeliterna, frihandlarne och
sådana af partierna oafhängiga ledamöter som Robert Lowe
och Bernal Osborne föllo alla öfver Disraeli. Det blef en
strid à outrance. Men det var en strid som förträffligt
lämpade sig för Disraelis skaplynne, och under hela sin
parlamentariska bana fäktade han aldrig så väl, som när
han fick gifva fritt spelrum åt förtvinans mod.

Debatten var en af de intressantaste i sitt slag, som
någonsin förekommit i parlamentet på vår tid. Upphetsningen
var stark å båda sidor, och stridsifvern ovanligt het.
Disraeli var lifvad af förtvinans hela kraft och befann sig
tydligen i den stämning, der man hvarken ger eller tar
pardon. Huset hade knappast hört det sista ordet af
Disraelis bittra och lidelsefulla tal förr än, kl. 2 på morgonen,
Gladstone sprang upp för att svara honom. Och nu
började denna långa parlamentariska duell, som ej visste af
någon vapenhvila förr än när i slutet af 1876 års session
Disraeli för sista gången gick öfver underhusets tröskel för
att hädanefter som lord Beaconsfield intaga sin plats bland
peererna. Vapenskiftet denna första händelserika natt var
ett glänsande skådespel. De som ansett omöjligt, att någon
efter Disraelis tal skulle kunna göra intryck på huset,
måste erkänna, att Gladstones oförberedda svar gjorde ett
ännu större. Huset skred till votering omkring kl. 4 på
morgonen, och regeringen blef slagen med en minoritet af
19 röster. Ännu samma dag ingaf ministèren formligen
sitt afsked. Några dagar derefter bildades koalitionsministèren.
Lord Aberdeen blef premierminister, lord John
Russell öfvertog utrikesportföljen, lord Palmerston blef
inrikesminister och Gladstone skattkammarkansler. Det väckte
ej liten öfverraskning, att lord Palmerston mottagit en sådan
plats som inrikes statssekreterarens. Hans namn hade
blifvit införlifvadt med Englands utrikespolitik, och det
troddes ej, att han hyste det ringaste intresse för de ärenden
som höra under inrikesdepartementet. Men Palmerston
ville ej bli utrikesminister på andra vilkor än sina egna,
och dessa vilkor kunde då ej komma i fråga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:31:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enghist/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free