Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Palmerston.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kuriositet bland finansplaner. Den var ett mästerstycke, som
tillhörde konstens område. Talet upptog flere timmar, och
ingen af åhörarne önskade säkerligen, att det skulle varit
en enda mening kortare. Och hvar gång han sedermera
upprepade samma kraftprof, vann han alldeles samma
framgång. Den första utmärkande egenskapen hos
Gladstones talarkonst var hans utsökta stämma. En sådan
stämma kunde gifva intresse äfven åt det alldagligaste och
breda ett trollskimmer öfver den torraste prosa. Hon var
synnerligt ren, klar, metallisk och välljudande och syntes
aldrig behöfva den minsta ansträngning för att fylla äfven
det största rum och tränga äfven till de längst bort ståendes
öron. Det var ej en högljudd stämma eller en stämma af
synnerligt omfång, men stark, vibrerande och silfverklar.
Orden understöddes alltid af en kraftig aktion och talarens
djupa blixtrande ögon. Det kan ej nekas, att Gladstones
underbara lätthet att tala stundom ledde honom på afvägar.
Ordflödet var ofta så stort, att det blef en brusande ström,
som ryckte talaren sjelf med sig. Gladstone måste betala
sin lätthet att tala med faran att tala för mycket. Stundom
kunde han veckla in en mening i parentes inom parentes,
tills åhörarne började frukta, att han aldrig skulle hitta
ut ur denna labyrint; men talaren lyckades alltid reda
härfvan och föra meningen till ett klart och logiskt slut.
Ofta gaf dock denna väldiga ordström en obeskriflig
kraft åt talet. Vid ställen af djup indignation, der orden
som hammarslag följde tätt på hvarandra, med en rikedom
som syntes outtömlig, öfverväldigades åhöraren ordentligt
af deras framvältande massa och ständigt skiftande mångfald.
Afbrott gåfvo honom endast en ny sporre och tycktes
förse honom med nya förråd af argument och exempel.
Replikerna sprungo af sig sjelf till hans läppar. Gladstone
hade ej mycken humor af det lätta och lekande slaget, men
hans retorik saknade ej en viss sarkasmens kraft. Allt
hvad han sade präglades af det fullaste allvar. Ämnet
måtte vara stort eller litet, inlade han deri hela sin själ.
I ett tal till en samling skolgossar yttrade han en gång,
att en gosse, när han springer, alltid bör springa det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
