- Project Runeberg -  Englands historia i våra dagar /
159

(1887) [MARC] Author: Justin McCarthy Translator: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Palmerston. - ELFTE KAPITLET. Krimkriget.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


ELFTE KAPITLET.

Krimkriget.

I fyrtio år hade England haft fred. Det hade visserligen
varit små krig här och der med några af de asiatiska
och afrikanska grannarne, men allt sedan Waterloo hade
England ej vetat af något verkligt krig. Den nya
generationen växte upp i en lycklig tro, att krig, liksom
bärandet af rustning, vore någonting för alltid förflutet. Under
alla kontinentens skakningar hade England förblifvit lugnt.
Liksom en ny generation hade äfven en ny skola vuxit
upp. Full af förtröstan, men äfven af en klok praktisk
logik, lärde denna skola med stor vältalighet och god verkan,
att bruket att slita internationella tvister med svärdet vore
barbariskt, dyrt och enfaldigt ej mindre än brottsligt.
Bruket att duellera hade i England helt och hållet dött ut.
Hvarför skulle det då vara så orimligt att tro, att krig
mellan nationerna snart skulle bli någonting lika föråldradt?

Åt en sådan tro hängaf sig åtminstone ett mycket stort
antal intelligenta personer vid den tid då koalitionsministeren
bildades. Den stora mängden instämde tyst i samma
tro, utan att tänka så synnerligt mycket deröfver. De hade
aldrig på sin tid sett England inveckladt i något europeiskt
krig, och det var naturligt att antaga, att hvad de hittills
ej sett skulle de ej heller hädanefter få se. Plötsligt
stördes nu hela denna lyckliga lugna tro af den österländska
»frågan» — frågan om hvad som borde göras med sydöstra
Europa. Visst var, att sakerna ej kunde förblifva i det
skick, hvari de då befunno sig, men det var också det enda
vissa. Den osmaniska makten hade i många århundraden
varit bofast i sydöstra Europa. Turken hade många af en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:31:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enghist/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free