Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Krimkriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor krigisk eröfrares egenskaper och dygder, men han
saknade anlag, ja äfven sinne för fredens konster. Han tänkte
aldrig på att assimilera sig med dem han besegrat eller
dem med sig. Turkarne voro ej i regeln förtryckare mot
de folk, som lefde under deras välde, ej heller förföljde de
af grundsats de trosläror de ansågo kätterska. Tid efter
annan hände visserligen, att ett plötsligt utbrott af fanatisk
grymhet mot någon underlydande sekt väckte Europas fasa
och påminde det, att den eröfrare, som slagit sig ned i dess
sydöstra hörn, ännu var en barbar, som ej hade någon
plats i det civiliserade lifvet. Men i regeln var turken
benägen att med likgiltigt lugn se ned på de religiösa
dårskaperna hos de kätterska folk, som ej trodde på profeten.
De voro från hans sida mer föremål för ett medlidsamt
förakt än för vrede.
En tid skulle utan tvifvel alla det civiliserade Europas
makter med glädje sett turkarne utdrifna från vår verldsdel.
Men turkarne voro i många mansåldrar öfvermäktiga,
och det såg en tid lika sannolikt ut, att de skulle jaga ut
europeerna. När den turkiska makten började förfalla och
hennes anfallskraft var bruten, skulle man trott, att vestra
Europas makter skulle sökt att på ett eller annat sätt göra
sig af med dessa asiatiska främlingar. Men under tiden
hade Europas tillstånd betydligt förändrats. Ingen som ej
omedelbart lydde under turkens välde var längre rädd för
honom, och andra anfallskraftiga stater hade under tiden
uppstått. Det misstroende, som dessa stater hyste till
hvarandras afsigter, blef ett säkrare bålverk för turkarne än
den krigsstyrka de ännu kunde uppställa. Det ryska
väldets tillväxt var ensam tillräcklig att ändra problemets
hela utseende.
Ingen politisk företeelse i vår tid har varit märkligare
än Rysslands plötsliga uppstigande. För några mansåldrar
sedan var Ryssland bokstafligen en inlandsstat. Det var
instängdt midt i östra Europa som i ett fängelse. Peter
den stores snille, förslagenhet och djerfhet nedbröto först
de trånga gränser, hvaraf Ryssland vid hans tronbestigning
var inneslutet, och utflyttade dess råmärken till hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
