Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Krimkriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin kansler grefve Nesselrode uppsätta ett memorandum,
innehållande en sammanfattning af de åsigter, som enligt
Nikolais intryck hystes gemensamt af honom och de
britiska statsmän, med hvilka han samtalat i ämnet, I detta
memorandum framhölls den tvingande nödvändigheten att
tillhålla Turkiet att uppfylla sina förbindelser och behandla
sina kristna undersåtar med fördragsamhet och mildhet.
Under denna förutsättning, hette det i dokumentet, måste
England och Ryssland båda lika mycket önska Turkiets
bibehållande. Men, hette det vidare, ingendera af de båda
staterna kunde dölja för sig, att det osmaniska väldet
inneslöte många element till upplösning och att oförutsedda
händelser kunde när som helst påskynda dess fall. »I den
osäkerhet som. hvilar öfver framtiden synes en grundtanke
ha en verkligt praktisk betydelse, den nemligen, att den
fara, som en katastrof i Turkiet kan medföra, skulle
mycket minskas, om Ryssland och England med afseende på
en sådan möjlighet blefve ense om en gemensam politik.
En sådan öfverenskommelse skulle ha ett så mycket större
värde, som den äfven skulle vinna anslutning af Österrike,
mellan hvilken makt och Ryssland full enighet i denna
sak redan vore rådande.»
Detta dokument skickades till London och förvarades
i utrikesdepartementets arkiv. Ryske kejsaren trodde
tydligen, att hans åsigter delades af engelska statsmän. Man
måste derför beklaga, att de engelska statsmännen lyssnade
till honom utan att med klara och tydliga ord gifva till
känna, att de ej gingo in på hans förslag, och att de
sedermera mottogo hans memorandum utan en bestämd
förklaring, att de ej ansågo sig bundna af dess innehåll. Vi
kunde ej gerna nog tydligt och bestämdt gifvit ryske
kejsaren till känna, att vi ej ville ha med en sådan
sammansvärjning det minsta att skaffa.
Åren gingo, och kejsaren trodde sig ha funnit ett
tillfälle att ännu tydligare utveckla sina planer och upplifva
den förmenta öfverenskommelsen med England. Lord
Aberdeen, som var utrikesminister vid Nikolais besök 1844,
hade som premierminister trädt i spetsen för Englands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
