Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Krimkriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frans I:s regering hade ett fördrag afslutits med sultanen,
i kraft hvaraf Frankrike erkändes som beskyddare af de
heliga orterna och de munkar tillhörande latinska kyrkan,
som åtagit sig vården om de heliga monumenten. Men
grekiska kyrkan erhöll sedermera äfvenledes firmaner af
sultanen, och grekerna förklarade sig på denna grund ha
lika god rätt som latinarne att taga vård om de heliga
orterna. Tvister yppades ständigt och förvärrades
naturligtvis af det förhållandet, att Frankrike ansågs taga parti
för den ena sidan och Ryssland för den andra. De
täflande bekännelserna gjordes slutligen till ett med de stater
som beskyddade dem. Den obetydligaste fördel som vans
af latinarne ansågs som en skymf mot Ryssland, och en
ynnest åt grekerna likaledes som en förnärmelse mot
Frankrike.
Det var Frankrike som strax före Krimkrigets början
först rörde upp tvisten. Franske ambassadören de
Lavalette säges ha hotat med, att en fransk flotta skulle visa
sig utanför Jaffa, och äfven antydt möjligheten af en fransk
ockupation af Jerusalem, »i hvilken händelse — såsom hans
ord skola fallit — vi skulle ha alla de heliga orterna i våra
händer». Anledningen till hela denna kraftutveckling är
ej svår att finna. Prinsen-presidenten hade alldeles nyss
låtit proklamera sig till kejsare och var mycket angelägen
att draga fransmännens uppmärksamhet från den inre
politiken till en braskande och uppseendeväckande
utrikespolitik. Denna tvist mellan österns och vesterns kyrkor
föreföll honom som ett ypperligt tillfälle att utan någon
synnerlig fara utveckla Frankrikes och det nya systemets
makt.
Nyckeln till hela den tvist, ur hvilken det österländska
kriget uppväxte och som gaf upphof äfven till alla de
följande förvecklingarna i Orienten, sades ligga i en punkt i
Kutchuk-Kainardji-freden. Detta fredsfördrag afslöts den
10 juli 1774 mellan Porten och Katarina II af Ryssland
efter ett krig, i hvilket den stora kejsarinnans vapen varit
öfverallt segerrika. Den sjunde punkten förklarade, »att
Höga porten förband sig att ständigt skydda den kristna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
