Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Krimkriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De allierade trupperna fördes derför öfver till sydvestra
kusten af Krim och verkstälde en landstigning i Kalamitaviken,
ett litet stycke norr om den punkt, der floden Alma
faller ut i hafvet. Sebastopol sjelf ligger något öfver fyra
sv. mil längre i söder, och ännu längre söderut, af en
utskjutande landtunga skild från Sebastopol, ligger
Balaklavaviken.
Utskeppningen började den 14 september 1854 på
morgonen och verkstäldes utan något försök från ryssarnes sida
att hindra den. Den 19 september marscherade de
allierade ut från sina lägerplatser och hunno Alma vid
middagstiden den 20 september. De funno nu, att de måste
gå öfver floden under gapen på de batterier af groft
artilleri, som ryssarne planterat på krönet af höjderna, och
midt under kulregnet från fältartilleriet och de täta infanterimassor,
som betäckte sluttningarna. Ryssarne, som stodo
under befäl af furst Mentschikoff, kämpade modigt och
hårdnackadt som alltid, men kunde ej hålla stånd mot
engelsmännens och fransmännens på en gång ursinniga och
ihärdiga angrepp. Floden öfvergicks, strandhöjderna på andra
sidan stormades, furst Mentschikoffs stora redutt togs med
bajonetten, ryssarne drefvos på flykten, de allierade besatte
deras förra ställningar, och segern tillhörde vestmakterna.
Den första bataljen var utkämpad, och vi hade vunnit den.
Ryssarne borde ha blifvit förföljda, men intet förföljande
skedde. Lord Raglan röstade ifrigt för att man
skulle fullfölja segern, men fransmännen hade ännu
knappast något kavalleri, och marskalk Saint-Arnaud ville ej
vara med om några vidare operationer den dagen. Lord
Raglan ansåg sig ej böra vidhålla sitt yrkande, och
ingenting gjordes. Med undantag af tapperheten hos de
stridande, var bataljen ej mycket att skryta af. Men det var
den första stora drabbning på nära fyrtio år som våra
soldater utkämpat med en civiliserad fiende. De militära
myndigheterna och landet sökte också göra så mycket som
möjligt af den. Det tappra handgemänget på Almas stränder
och den mellantid af overksamhet som följde derpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
