Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Krimkriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Motionen om ett klandervotum återtogs. Sir William
Molesworth, en af de mest framstående medlemmarne af
den skola, som sedermera kallades de »filosofiska
radikalerna», efterträdde honom som kolonialsekreterare, och
ministèren vann en eller ett par voteringar mot Disraeli,
Roebuck och andra motståndare eller åtminstone ovänliga
kritiker. Emellertid hade franske kejsaren och hans gemål
aflagt ett besök i London och blifvit med stor entusiasm
mottagna. Drottningen tyckes ha fattat en mycket
fördelaktig tanke om kejsaren. På prinsen-gemålen deremot
synes intrycket varit mindre gynsamt. Prinsen bedömde
kejsaren nästan alldeles på samma sätt, som den opartiska
allmänna meningen i hela Europa sedermera bedömt honom.
Operationerna på Krim återupptogos med någon kraft.
Engelska armén förlorade mycket genom sin tappre och
manlige öfverbefälhafvare lord Raglans död. Han
efterträddes af general Simpson, hvilkens ledning under den
korta tid han innehade befälet åtminstone hade den
förtjensten att hålla minnet af lord Raglan friskt och hindra
saknaden öfver hans bortgång att mista någonting af sin
styrka. Den franska armén hade långt förut förlorat sin
öfverbefälhafvare, den smidige, principlöse, glänsande
Saint-Arnaud. Efter hans död öfvergick det för en tid till
general Canrobert, hvilken dock snart afstod det till general
Pelissier. Den sardinska kontingenten hade anländt och
gifvit beundransvärda prof på tapperhet och disciplin. Den
16 augusti 1855 gjorde ryssarne under general Liprandi ett
olyckligt försök att genom ett angrepp på de allierade
armeerna häfva belägringen af Sebastopol. Den sardinska
kontingenten kämpade med hårdnackad tapperhet, och hela
norra Italien hörde med förtjusning, att Piemonts fana
förts till seger öfver en europeisk stormakts trupper och
vajat sida vid sida med två andras. Det var det första
stora exemplet på Cavours vanliga politik af djerfhet parad
med lugn framsynt beräkning.
Belägringen hade sedan någon tid drifvits med stor
kraft. Malakoff-tornet och det framför det liggande
Mamelon-batteriet voro scener och föremål för ständiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
