Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Krimkriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att våra barnbarns barn skola med stolthet ihågkomma det
och bevara minnet deraf till en sen efterverld.» Det dröjde
några timmar, innan de allierade vågade intränga i den
öfvergifna staden. Arsenalerna och krutmagasinen sprungo
i luften, lågorna slogo ut ur hvarenda offentlig eller enskild
byggnad. Ryssarne hade gjort Sebastopol till ett nytt Moskva.
Med slutet af denna långa belägring, som varat nära
ett år, kan kriget sägas ha upphört. Belägringen af Kars,
denna glänsande episod med sitt lysande försvar, fick
visserligen sin afslutning med stadens kapitulation först efter
Sebastopols fall, men ehuru den helt naturligt här i
England ådrog sig en särskild uppmärksamhet, kunde den dock
ej ha någon omedelbar inverkan på krigets gång i dess
helhet. Kars försvarades af öfverste Fenwick Williams,
en engelsk officer, som försvarade platsen mot
öfverväldigande ryska härmassor och mot en ännu vida
fruktansvärdare fiende — hungersnöden. För denne fiende måste
han till sluts kapitulera, men sjelfva kapitulationsvilkoren,
på hvilka segraren ingick, blefvo en trofé för Williams och
hans män. Garnisonen fick lemna platsen med all krigisk
honnör, och »som ett bevis på det tappra motstånd Kars’
garnison gjort tillåtas officerarne af alla grader att behålla sina
värjor». Kriget var i verkligheten förbi. Österrike hade
under hela dess fortgång arbetat på fredens återställande,
och efter Sebastopols fall gjorde det ett nytt bemödande
med bättre framgång. Frankrike och Ryssland voro nu i
sjelfva verket angelägna att få slut på kriget nästan på
hvad vilkor som helst. Hade England fortsatt, skulle det
mycket sannolikt nödgats göra det ensamt. Härpå var
också lord Palmerston som en sista utväg fullkomligt beredd,
hellre än att underkasta sig vilkor, som han ansåg
otillfredsställande. Kongressen i Paris öppnades den 26
februari 1856, och den 30 mars undertecknades fredsfördraget af,
makternas fullmäktige. Preussen hade fått tillträde till
kongressen, hvilken alltså representerade England, Frankrike,
Ryssland, Österrike, Preussen, Turkiet och Sardinien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
