Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Krimkriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom fördraget återlemnades Kars till Turkiet samt
Sebastopol och alla andra af de allierade tagna platser till
Ryssland. Stormakterna förbundo sig att respektera
Turkiets sjelfständighet och integritet. Sultanen utfärdade en
ferman om förbättring af hans kristna undersåtars tillstånd,
men det förklarades särskildt, att härmed ingen rätt till
intervention gafs någon af de andra makterna. Svarta hafvet
neutraliserades; dess farvatten och hamnar öppnades för
alla nationers handelsfartyg, men förklarades på samma
gång för alltid stängda för alla krigsfartyg, vare sig de
makters, som egde kusterna vid detta haf, eller någon
annan makts, med undantag af sådana smärre fartyg, som voro
nödiga till utöfvande af sjöpolis och till kusternas skydd.
Sultanen och kejsaren förbundo sig att ej upprätta eller
underhålla några krigsarsenaler, vare sig för armeer eller
flottor, vid detta haf. Sjöfarten på Donau öppnades.
Moldau och Valakiet skulle fortfarande stå under sultanens
suveränitet och åtnjuta alla de fri- och rättigheter de redan
egde under makternas garanti, utan att dessa dock hade
någon särskild rätt till intervention i deras angelägenheter
Af de förenade furstendömena Moldau och Valakiet blef
sedermera, efter flere inre vexlingar, konungariket
Rumänien. Serbiens nuvarande ställning tryggades äfven genom,
fördraget. Sultanen förband sig tillika att under fredstid ej
låta några främmande krigsfartyg inlöpa i Bosporen eller
Dardanellerna.
För att skydda Turkiet för den fiende det mest fruktade
afslöts sedermera ett särskildt fördrag mellan England,
Frankrike och Österrike. Genom detta dokument, som är
dateradt den 15 april 1856, garanterade de kontraherande
makterna, gemensamt och livar for sig, det osmaniska
väldets sjelfständighet och integritet och förklarade, att hvarje
kränkning af det allmänna fördraget af den 30 mars skall
af dem anses för casus belli. Kongressen i Paris fick en
särskild märkvärdighet derigenom, att de fullmäktige, innan
de åtskildes, träffade en öfverenskommelse om de allmänna
reglerna för sjökriget och kaperiets afskaffande. Man kom
dock öfverens, att de af kongressen i detta fall antagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
