Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Krimkriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverskred gränserna både för det tillständiga och det
lagliga. En af våra konsuler stäldes verkligen inför rätta i
Köln, och Amerika besvärade sig allvarsamt öfver
värfningen af dess medborgare. England ursäktade sig, men
Förenta staternas regering var uppbragt och ville till och med
gifva vårt sändebud i Washington Crampton hans pass.
Det dröjde äfven någon tid, innan det vänskapliga
förhållandet mellan de båda staterna fullkomligt återstäldes.
I England rådde vid krigets slut en allmän missbelåtenhet.
Våra soldater hade på ett glänsande sätt gjort
sin skyldighet, men våra generaler och hela vårt
krigssystem hade visat sig i hög grad underhaltiga. Endast ett
militäriskt rykte af första ordningen hade skapats genom
kriget, och det gafs af verldens enstämmiga mening åt en
ryss, åt Sebastopols försvarare, general Todleben. Hvarken
på vår eller fransmännens sida skapades något nytt namn,
och flere lofvande eller häfdvunna ryktbarheter bestodo ej
profvet. Lika otillfredsställande voro äfven i mångas ögon
krigets politiska, resultat. Lord Aberdeen beräknade, att
det möjligen för tjugufem år eller så skulle kunna trygga
freden i sydöstra Europa. Hans anspråkslösa förhoppning
var profetisk. Den sköt till och med litet öfver målet.
Tjugutvå år efter Krimkrigets slut voro Ryssland och
Turkiet åter i fejd med hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
