Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. Indiska upproret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiden hade de dödat nästan alla de engelska qvinnorna och
barnen. De hade dödat dem som slagtdjur.
Morgonen derpå kommo de fem karlarne tillbaka med
flere biträden för att utrymma fånghuset. De vältade nu
alla liken i en uttorkad brunn på andra sidan några träd,
som växte i närheten. Några af liken, som hade på sig
kläder värda att tagas, afkläddes nakna, innan de kastades
ned i den öppna grafven. När Cawnpore sedermera intogs
af engelsmännen, möttes deras ögon, som hade i uppdrag
att undersöka denna brunn, af en syn, hvars like
säkerligen ingen i nyare tider skådat. Vi skola ej heller göra
något försök att skildra den. När huset, hvari massakern
egt rum, öppnades, berättade dess väggar och golf med en
förfärlig åskådlighet om den scen de bevitnat. Rappningen
på väggarna var ned vid golfvet och i vråarna härs och
tvärs genomskuren af sabelhugg, liksom de stackars
qvinnorna i sin dödsångest hukat ned sig för att undgå de
mördande huggen. Golfvet var beströdt med afslitna bitar
af klädningar, manschetter och urblekta band, underklädningar,
sönderbrutna kammar, skor och hårflätor. Der sågos
äfven några små, omsorgsfullt afklippta hårlockar, som fallit
till golfvet, men tydligen ej afskurits af en mördares grofva
vapen. Det var utan tvifvel suvenirer, som blifvit
bevarade till det sista och från hvilka man först då skilts, när
lif och allt var förloradt. En eller ett par papperslappar
funnos äfven, som berättade om dödsfall och andra sådana
afbrott i fängelsets enformighet, men ingenting mer. Den
förfärliga brunnen har sedan blifvit igenfyld och ett kapell,
omgifvet af en liten park, bygts på stället.
Det återstår att yttra några få ord om Nana och hans
öde. Han gjorde utanför Cawnpore ett sista försök att
bjuda de segrande engelsmännen spetsen, men blef i grund
slagen. Han sprängde in i staden på en blödande och
utmattad häst och flydde derifrån vidare till sin residensstad
Bithur. Här hade han jemt och nätt tid, säges det, att ge
order om dödande af en fånge, som hållits skild från de
andra, en qvinna, som vid massakern i fängelset antingen
blifvit glömd eller med flit sparats för en sista hämd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
