Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Sammansvärjningsbillen. - SEXTONDE KAPITLET. Disraelis första reformbill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SEXTONDE KAPITLET.
Disraelis första reformbill.
När lord Ellenborough så plötsligt nedlade sin befattning
som president i Board of Control, efterträddes han af
lord Stanley, hvilken, som vi redan sett, blef
statssekreterare för Indien under det nya styrelsesystemet. Lord
Stanley hade varit sekreterare för kolonierna och
efterträddes på denna post af sir Edward Bulwer Lytton. Sir
Edward hade redan någon tid intagit en så framstående
plats i det parlamentariska lifvet, att man kunde vänta, att
han, när hans parti kom till makten, skulle få tillfälle att
utmärka sig som medlem af regeringen. Hans politiska
bana hade dock hittills varit föga bättre än ett
misslyckande. Han började den som radikal och vän till
O’Connell, och det var genom honom som bekantskapen mellan
Disraeli och ledaren af det irländska partiet inleddes. Sin
parlamentariska bana började han före reformbillen. Han
valdes 1831 för St. Ives. Efter billens antagande
representerade han i flere år Lincoln. Vid 1841 års allmänna
val förlorade han sin plats, och det var först i juli 1852
som han åter sändes till parlamentet. Denna gång tog han
plats som ledamot för Hertfordshire. Lytton hade under
tiden genom arf blifvit rik och stor godsegare och nästan
helt och hållet ändrat åsigter. Från en poetisk radikal
hade han blifvit en poetisk konservativ. Ehvad Lytton än
försökte sig på, kunde man vara viss om att han till sluts
skulle lyckas. Hans första år i underhuset hade endast
gifvit honom missräkningar. När han förlorade sin plats,
trodde de flesta, att han underkastat sig nederlaget och
sagt det parlamentariska lifvet farväl för alltid. Men Lytton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
