Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA KAPITLET. Palmerston åter vid makten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Disraeli för att se, hur sakerna skulle gestalta sig, innan
han band sig och sitt parti vid någon bestämd opposition.
Han började snart märka, att han ej hade anledning att göra
sig mycket besvär för saken. Han och hans vänner behöfde
ej göra stort mer än med belåtet småleende se på, hur
billens utsigter hopplöst undergräfdes af några bland
regeringens egna anhängare. Gammalwhigarne hatade hela
förslaget nästan mer än tories. Hvad Palmerston beträffar, visste
man väl, att billens öde var honom fullkomligt likgiltigt. Han
var ej lika framsynt som Disraeli. Oppositionens ledare
visste redan då ganska väl, att en reformbill af ett eller annat
slag snart måste framläggas. Han förutsåg sannolikt redan
då, att det en dag kunde bli fördelaktigt för hans parti att
för sig vinna äran af att ha genomdrifvit en radikal reformbill.
Han aktade sig derför noga att i de debatter, som egde rum
vid andra läsningen af lord John Russells bill, uttala något
principielt ogillande af reformen som sådan. Hans
hållning var en persons, hvilken öfverlägset ser ned på ett
klumpigt försök att utföra ett arbete, som han sjelf kunde göra
tio gånger bättre, om han blott finge tillfälle att försöka sig.
Emellertid dref billen hjelplöst mot sin undergång. Om
lord Palmerston yttrat ett beslutsamt ord till dess fördel,
skulle de konservative ej vågat påtaga sig ansvaret för ett
längre motstånd, och de af de liberale, som i hemlighet
afskydde hela åtgärden, skulle ej haft mod att resa sig mot
Palmerston. Men de kommo mycket snart under fund med,
eller trodde åtminstone, att premierministern skulle med
nöje se, att billen gjorde ett ömkligt fiasco. Palmerston
tog så godt som ingen verksam del i debatten. Han
uppträdde visserligen en gång mot slutet; men det var, som
Disraeli träffande sade, ett tal icke så mycket »till stöd för
som om reformbillen». Sir George Lewis talade så kallt
och melankoliskt om billen, att sir Edward Bulwer-Lytton,
under högljudd munterhet från båda sidorna af huset,
yttrade om hans tal, att sir George »kommit för att begrafva
Cæsar, icke för att berömma honom». Billen var redan
lifdömd; den var i sjelfva verket död och begrafven. Det
ena amendementet efter det andra föreslogs, hufvudsakligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
