Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Inbördeskriget i Amerika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höga och åtta till tolf fot tjocka murar. Det befann sig, liksom
alla de andra hamnarnas försvarsverk, i unionsregeringens
händer; ty medan hvarje stat på egen hand stiftar
sina särskilda lagar och besörjer sina särskilda angelägenheter,
ha förbundsregeringen och kongressen under sin vård
alla ärenden som röra hela landet: tullar, fördrag, här och
flotta samt kustförsvaret. Syd-Carolinas upphetsade
secessionister började bombardera Fort Sumter. Den lilla
garnisonen var ur stånd att försvara sig och måste efter ett två
dagars temligen oskadligt bombardement gifva sig.
Unionspresidenten, Abraham Lincoln, hade ifrigt arbetat på att
bringa till stånd en fredlig uppgörelse mellan norden och
södern. Efter Sumters fall fans dock ej mer någon utsigt
till fredlig biläggning af tvisten. Det var slut på alla
underhandlingar; svärdet var hädanefter den ende skiljedomaren.
Fyra dagar derefter uppbådade presidenten Lincoln
75,000 man frivilliga till unionsregeringens bistånd för
återupprättande af hennes myndighet i de upproriska staterna,
en åtgärd som presidenten Davis strax besvarade med
tillkännagifvande af sin afsigt att utfärda kaparbref.
Presidenten Lincoln förklarade då söderns hamnar i
blokadtillstånd. Den 8 maj tillkännagaf lord John Russeli i
underhuset, att regeringen, sedan hon rådfört sig med
kronjuristerna, kommit till den åsigt, att sydstaternas konfederation
måste erkännas som krigförande makt. Den 18 maj
utfärdade regeringen en neutralitetsproklamation, som tillika
varnade alla hennes majestäts undersåtar för att till sjös
eller lands ingå i unionens eller konfederationens tjenst,
förse någondera parten med krigsförnödenheter, utrusta
kaparfartyg, göra transporttjenst eller utföra någon annan
handling, som ginge ut på att bistå den ene eller andre af
de krigförande.
I början var allmänna meningen i England nästan
enhälligt på nordens sida. Man tycktes tro, att sydstaterna
skulle i allt lugn få verkställa sin skilsmässa, och de flesta
engelsmän visade intet synnerligt intresse för hela saken
eller ansågo på sin höjd sydstatsmännen för ett oroligt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
