- Project Runeberg -  Englands historia i våra dagar /
19

(1887) [MARC] Author: Justin McCarthy Translator: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Inbördeskriget i Amerika.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ohandterligt sällskap, som norden utan saknad kunde låta
gå sin väg och sedan lefva för sig sjelf med sina institutioner.
Men när det blef tydligt, att secessionen måste leda till
krig, började många af samma engelsmän klandra norden
för det den ej drog i betänkande att med denna fråga störa
verldens lugn. Man kom i dåligt humör och tycktes nästan
anse det för en grym oförrätt att bli störd af dessa
amerikanska tvister. Man fann det obilligt af amerikanerna, att
vår bomullshandel skulle bli lidande och vi sjelfva nödgas
göra oss omak för en tvist om en sönderbrytning af unionen.
Det skulle tydligen aldrig blifvit något krig eller några
störande afbrott i vår handel, om blott norden låtit södern
få sin vilja fram och skiljas i godo. En hel del folk på
denna sidan Atlanten trodde sig derför ha goda skäl att
klandra de statsmän, som hellre än att lyssna till förnuftiga
råd ej drogo i betänkande att störa hela verlden med sin
halsstarrighet och sin union. Ur denna stämning uppväxte
åsigten att norden hade orätt, och denna åsigt ledde åter
hos många till den upptäckten, att alla nordens statsmän
voro skenheliga tartuffer. Plötsligt kom en underrättelse,
som bestämde en mängd villrådiga sinnen och skaffade södern
massor af beundrare i England. Slaget vid Bull Run egde
rum den 21 juli 1861, och nordens oöfvade uppbåd blefvo
slagna, sprängda och till en del nesligt jagade på flykten.

Detta var ej heller synnerligt förvånande. Sydstaterna
hade alltid haft smak för militärväsendet och hade egnat
sina milisers utbildning en omsorg, som nordens affärsmän
hvarken hade tid eller lust att efterhärma. Det var ej
synnerligt förvånande, om några af nordens i hast uppbådade
regimenten frivilliga visade sig vara dåliga soldater
och läto en plötslig panik få makt med sig. Men när
tidningen härom hann England, uppflammade en ordentlig
entusiasm för det tappra södern, hvilket, ehuru så
underlägset i antal, med en sådan käckhet och lätthet slagit
»yankees». För att rätt förstå och bedöma de nu följande
händelserna är det af vigt att ihågkomma, att bland alla
söderns vänner i England rådde en mycket allmän öfvertygelse,
att norden skulle bli slaget och sprängdt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:31:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enghist/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free