Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE KAPITLET. Den nya regeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medlem. Visst är, att om lord Palmerston och hans förnämsta
kolleger med någon energi understödt honom, underhusets
klandervotum aldrig skulle kunnat genomdrifvas och
följaktligen ej behöft upphäfvas. Saken återkallades i mångas
minnen ej långt derefter, när Lowe, ännu stående utanför
regeringen, spelade rollen af en Coriolanus i en plötslig
rörelse mot en liberal regerings reformpolitik.
Å andra sidan hade Layard, en gång en djerf och
något hänsynslös motståndare till regeringen och alla
regeringar, låtit helt lugnt fjettra sig af embetsdisciplinens band
och derigenom tvungits att hålla sig stilla och fredlig.
Den förra elden hade dock ej helt och hållet slocknat; den
flammade allt emellanåt upp igen. Må hända var Layard
fruktansvärdast för sina egna kolleger, när han stundom
trädde inom skrankorna för att försvara deras gemensamma
sak. Det gamla berserkslynnet dref honom stundom något
alltför våghalsigt emot oppositionens led. Ett så
stridsfärdigt lynne hade svårt att alltid underkasta sig det enkla
sakförhållandets prosaiska stränghet och den officiella
anständighetens fordringar.
Af de skedda förändringarna var ombytet af underhusets
ledare naturligtvis den märkligaste och vigtigaste. Från
lord Palmerston, den af whigs och konservativa nästan ända
till afguderi beundrade premierministern, hade den främsta
ställningen plötsligt öfvergått till Gladstone, hvars beundrare
voro att söka på de liberalas yttersta flygel, och som
misstroddes och fruktades af alla med konservativa instinkter
och sympatier på den ena sidan af huset så väl som på
den andra. Gladstone och Disraeli stodo nu ansigte mot
ansigte. Den ene ledde huset, den andre oppositionen.
Oaktadt så många olikheter, ja, motsatser, fans dock en
viss likhet i bådas politiska ställning. Båda voro
föremål för en viss tvekan och fruktan från ett stort antal
af deras egna anhängare. Det är tydligt, att under
sådana omständigheter den strategiska fördelen skulle ligga hos
oppositionens ledare. Han behöfde ej taga initiativ i någon
sak, och den minst lojale af hans anhängare skulle gerna
tjena under honom vid hvarje försök han gjorde att korsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
