Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE KAPITLET. Den nya regeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carlyle den andra. Man tog parti för Jamaicas negrer eller
för Jamaicas guvernör allt efter olika skaplynne och åsigter.
Tennyson, Kingsley och Ruskin slöto sig till Carlyle, och
vi veta nu, att Dickens var af samma åsigt. Herbert
Spencer, professor Huxley och Goldwin Smith delade Mills
åsigter. Båda sidornas sätt att resonnera kan i korthet
sålunda angifvas. De mera lugnt tänkande af Eyres försvarare
påstodo, att han i en fruktansvärd kris stått inför
möjligheten af ett negeruppror, och att han gjort det bästa han
kunnat. Härpå svarade motsidan, att upproret, förutsatt
att det verkligen var ett uppror, redan var helt och hållet
förbi, när hudflängandet, hängandet och brännandet började.
Trupperna voro ej blott herrar öfver fältet, utan det var
äfven omöjligt att upptäcka någon beväpnad fiende, vare
sig på fältet eller utanför det. De påstodo, att ingen har
rätt att tillämpa grymma och ohyggliga straff i massa
endast för att injaga en sådan skräck, som kan för framtiden
förekomma nya oroligheter.
Kommissariernas berättelse afgafs i april 1866. Den
förklarade, att oroligheterna närmast ledde sitt ursprung
från ett planlagdt motstånd mot myndigheterna, härrörande
dels af en önskan att erhålla jord utan skyldighet att
betala arrende, och dels af den arbetande klassens brist på
förtroende till de domstolar, af hvilka de flesta bland de
tvister, som rörde deras intressen, afgjordes; att oroligheterna
hastigt spredo sig, och att Eyre förtjenade loford för
den skicklighet och kraft, hvarmed han dämpat dem redan
i begynnelsen; men att belägringstillståndet bibehållits för
länge, att de ådomda straffen varit för stränga, att
dödsstraffet användts mer än nödvändigt varit, att hudflängandet
var barbariskt och brännandet grymt och oförsvarligt;
att oaktadt sannolikt var, att Gordon genom sina skrifter
och tal mycket bidragit till att framkalla upphetsning och
missnöje och sålunda möjliggjort ett uppror, det dock ej
fans något tillräckligt bevis på att han tagit någon del i
utbrottet eller i någon planlagd sammansvärjning mot
regeringen, eller att det öfver hufvud varit någon vidt
utgrenad sammansvärjning af något slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
