Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE KAPITLET. Den nya regeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härmed var naturligtvis Eyres bana som koloniguvernör
slut. En ny guvernör, sir J. P. Grant, utsändes till
Jamaica, och ön fick en ny författning. Jamaica-komitén
åtalade Eyre och några af hans biträden, men anklagelseakterna
blefvo ständigt förkastade af den stora juryn. Efter
mänga debatter i parlamentet beslöt 1872 regeringen —
ännu en gång en liberal regering — att ersätta Eyre de
utgifter han ådragit sig under sitt försvar mot de olika
åtalen, och underhuset godkände efter en lång debatt med
stor majoritet regeringens åtgärd. I det hela blefvo
rättvisans kraf tillgodosedda. En bana af lysande utsigter
afskars för Eyre och några af hans underordnade, och ingen
anklagade Eyre personligen för någonting värre än ett
anfall af missförstådt nit. De dåd, som begingos på hans
befallning eller åt hvilka han efteråt gaf sin sanktion,
brännmärktes med en sådan vanära, att det är nästan omöjligt
att dylika saker någonsin mer kunna begås i Englands
namn. Afven de, som under för handen varande
omständigheter ursäktade de personer, af hvilka dåden begingos,
hade sällan ett ord att anföra till försvar för ogerningarna
sjelfva.
Drottningen öppnade i egen person det nya parlamentet.
Det var första gången sedan prinsen-gemålens död
hon fullgjorde denna ceremoni. Trontalet innehöll en punkt,
som tillkännagaf, att hennes majestät befalt, att uppgifter
skulle insamlas rörande rösträtten vid valet af parlamentsledamöter,
samt att, när denna insamling af uppgifter var
fullständig, »parlamentets uppmärksamhet skulle fästas på
det sålunda erhållna resultatet i syfte att åstadkomma
sådana förbättringar i de lagar, som reglera rösträtten vid
valet af underhusets ledamöter, hvilka kunna vara egnade
att befästa våra fria statsinrättningar och bidraga till det
allmänna bästa». Ett tillkännagifvande om en valreform
väntades allmänt. Den enda öfverraskningen var måhända
det ytterst varsamma sätt, hvarpå den tillämnade åtgärden
omnämdes i det kungliga talet. Medan radikalerna
allmänt påstodo, att det gamla whigpartiet efter ihärdiga
ansträngningar lyckats genomdrifva en kompromiss och hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
