Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE KAPITLET. Den nya regeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gladstone tillbaka, voro de flesta tories deremot öfvertygade,
att Gladstone nu drifvit sin vilja igenom och att de
försigtigt afmätta orden i drottningens tal endast voro
förspelet till mycket afgörande och betänkliga förändringar i
författningen. Aldrig sedan lord John Russell framlade det
förslag, som blef lag 1802, hade en reformbill motsetts i
England med så mycken spänning, med så mycken oro och
med så mycken benägenhet att i förväg känna sig sviken
i sin väntan. Den 12 mars framlade Gladstone billen. Han
var vältalig som vanligt, men underhuset tog kyligt emot
talet. Det visade sig genast, att den föreslagna åtgärden
endast var en kompromiss af den minst anslående art.
Billen föreslog, att census för rösträtten i grefskapen skulle
nedsättas från femtio till fjorton pund och för rösträtten i
städerna från tio till sju pund. Rösträtten i städerna var
naturligtvis ännu hufvudfrågan i hvarje förslag till en
valreform och förmögenhetsqvalifikationen för dess utöfvande
skulle efter förslaget minskas med tre pund.
Den som kunde falla i entusiasm öfver en sådan reform
måste ha varit en person, hvars entusiasm knappast
var värd att väcka. Men det egendomliga i ställningen var,
att utan en verklig folkentusiasm ingentiug kunde uträttas.
Underhuset i sin helhet önskade ingen reform. Alla de
konservativa voro naturligtvis öppna och ihärdiga
motståndare till en reform; ej så få af dem, som kallade sig
liberala, voro i hemlighet dess motståndare. Endast ett litet
antal af husets medlemmar önskade uppriktigt en snar
förändring; men af dessa voro de flesta allt för allvarliga och
radikala i sina åsigter, för att fråga synnerligt mycket efter
en reform, som endast afsåg en nedsättning af census i
städerna från tio till sju pund. Efter all den förtrytsamma
vältaligheten om »rättslösa millioner» föreföll det som en
ren löjlighet att inskränka sig till en plan om beviljande
af rösträtt åt några få hundrade här och der. De som
trodde på Russells och Gladstones uppriktighet och höga
syfte och derför antogo, att om de sade att detta var
allt de kunde göra, ingenting annat stod att göra, dessa
understödde billen. Bright understödde den, visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
