Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTE KAPITLET. Valreformen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den politiska jemvigten i Disraelis mening? Man blef allt
mer öfvertygad, att Disraeli endast ville söka pluttra på
underhuset någon värdelös reform och med tillhjelp af
ljumma reformvänner och adullamiter förmå majoriteten
att antaga den. Allmänheten hade dock mycket liten
föreställning om den böjlighet, regeringen snart skulle
utveckla. Parlamentshistorien i våra dagar, eller öfver
hufvud i några dagar, om hvilka vi ha någon kännedom,
har ej att uppvisa någonting, som kan jemföras med
regeringens tillvägagående under denna utomordentliga
session.
Den 11 februari tillkännagaf Disraeli, att regeringen
beslutit förfara resolutionsvis. Den stora svårigheten för
genomförandet af en reformbill, sade han, låge deruti, att
de båda stora politiska partierna ej kunde förmås att på
förhand öfverenskomma om några grunder, på hvilka en
reform kunde uppföras. »Låt oss derför», sade han, »innan
vi denna gång gripa oss an med uppgörandet af en
reformbill, komma öfver ens om, hvad slags reform vi vilja
ha. Det öfriga blir då lätt.» Han sade sig derför ämna
i den parlamentariska grytan kasta en handfull resolutioner,
ur hvilka, när de kommit i kokning, den majestätiska
gestalten af en god och fullkomlig reformbill skulle på
mirakulöst sätt uppstiga. De resolutioner, som Disraeli
tänkte föreslå huset, voro till största delen skäligen absurda.
Några af dem voro rena plattheter, hvilka ingen kunde
finna det mödan värdt att godkänna genom en formlig
resolution. Men de flesta resolutionerna innehöllo förslag,
dem ingen premierminister kunde vänta att huset skulle
antaga utan häftiga strider, beslutsamt motstånd och knappa
majoriteter. Det liberala partiet och särskildt den del,
hvilken erkände Bright som sin ledare, skulle förr ha låtit
slå sig till marken, än samtyckt till att godkänna några af
dessa påfund. Disraeli tyckes nästan från första ögonblicket
af husets hållning insett, att det var fullkomligt hopplöst
att söka genomdrifva resolutionerna. Den 25 februari
utbytte han dem derför helt lugnt mot ett slags reformbill, som
han tillkännagaf att regeringen tänkte framlägga. Census
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
