Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTE KAPITLET. Valreformen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i städerna skulle nedsättas till 6 pund och i grefskapen
till 20 pund samt i båda fallen rösträtten grundas på
kommunalafgifterna, det vill säga, en persons rätt att rösta
vid parlamentsval skulle göras beroende af de anordningar,
som sockenstämman i hans församling eller någon annan
beskattande kommunalmyndighet vidtog. Förslaget upptog
dessutom alla möjliga slag af fantasi-qvalifikationer. Det
låg något rent af obegripligt eller minst sagdt mystiskt i
det sätt, hvarpå billen framlades. Den var efter allt
utseende ej grundad på resolutionerna; visst är, att den ej
innehöll någon hänvisning till några af deras vigtigare
bestämmelser. Den hade aldrig någon verklig tillvaro.
Underhuset mottog med föraktfull likgiltighet Disraelis
redogörelse för dess innehåll, och redan dagen derpå
tillkännagaf han, att regeringen beslutit återtaga den, på samma
gång uppgifva hela planen att förfara resolutionsvis samt
inom ett par dagar framlägga en verklig och substantiell
reformbill.
Parlamentet och allmänheten voro båda lika häpna
öfver dessa plötsliga omkastningar. Hela saken började få
en komisk anstrykning. Sessionen hade endast varat några
få dagar, och här hade man redan en tredje variation af
regeringens reformförslag. Till råga på förvirringen och
skandalen tillkännagafs tre eller fyra dagar derefter, att
tre af kabinettets förnämsta medlemmar, general Peel,
lord Carnarvon och lord Cranborne, hade gått ut ur
ministèren. Hela historien blef slutligen bekant. För afslöjandet
har man att tacka sir John Pakington, hvars lyckliga
oförmåga att bevara en hemlighet gifvit ett märkvärdigt
bidrag till ett kapitel i hans tids politiska historia. I följd
af kabinettets nödiga ombildning förflyttades sir John
Pakington från amiralitetet till krigsdepartementet och måste
i följd deraf begifva sig ned till sina kommittenter i
Droitwich för att låta omvälja sig. I sin naivitet berättade
han här en historia, som försatte hela England i det
muntraste lynne. Regeringen, sade han, hade från början
uppgjort två särskilda reformbiller, af hvilka den ena i hennes
egen tanke var mer omfattande och liberal än den andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
