Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJETTE KAPITLET. Strider hemma och utomlands.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle väcka allmänheten till erkännande af, att verkliga
orättvisor funnos att afhjelpa och att det tillkom
statsmännen att uppsöka och använda det rätta botemedlet.
Vid samma tid oroades och upprördes sinnena i England
mycket af berättelser om ännu grymmare våldsbragder
och en förhatligare och till sitt ändamål ännu mera
oroande sammansvärjning än några, som kunde skrifvas på
den feniska rörelsens räkning. Det började allmänt omtalas,
att bland yrkesföreningarna herskade ett systematiskt
skräckvälde af värsta slag. Vanlig terrorisering hade länge
ansetts som ett af de medel, genom hvilka några af
yrkesföreningarna sökte göra sina principer gällande. Nu
deremot visste ryktet allmänt berätta, att många af dem, som
ådragit sig yrkesföreningarnas vrede, blifvit lönmördade.
Sedan många år hade den stora staden Sheffield vunnit en
särskild ryktbarhet genom de våldsbragder af detta slag,
som der troddes ha blifvit begångna. När en arbetare
gjort sig misshaglig för ledarne af någon bland platsens
yrkesföreningar, hände ej sällan, att någon plötslig och svår
olycka drabbade honom. Hans hus råkade i brand, en
krutkagge exploderade under hans fönster, eller också blef en
klumpigt konstruerad helvetesmaskin midt i natten inslungad
i hans sofrum. Mannen sjelf, förutsatt att han kom undan
med lifvet, trodde sig fullt och fast i attentatet se
föreningens hand; hans grannar voro af samma tanke; men
understundom hände icke dess mindre, att det var omöjligt att
åstadkomma någon bevisning, som kunde tillfredsställa en
brottmålsdomstol. Den strafflöshet, som dylika brott
sålunda erhöllo, gjorde deras upphofsmän allt djerfvare, och
följden blef, att våldsbragderna började tilltaga i ohygglighet
och antal. Arbetsgifvarne utsatte stora belöningar för
upptäckten af brottslingarne, regeringen gjorde det samma,
men utan några synnerliga resultat. Arbetsgifvarne
beskylde yrkesföreningarna för att i hemlighet ha anstiftat
alla dessa brott, och föreningarnas styrelser nekade bestämdt
och förtrytsamt till anklagelserna. I några fall gingo de
ännu längre. De utsatte sjelfva en belöning för upptäckten
af förbrytarne, för att deras egen oskuld derigenom en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
