Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJETTE KAPITLET. Strider hemma och utomlands.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kooperativa handelsbutiken. Det kan med visshet förutsägas, att
efterverlden ej skall låta den kooperativa principen dö ut.
Dertill har den slagit för fasta rötter i vårt nyare samhälle.
Den synes ämnad att ytterligare utveckla sig snarare än
aftaga, att absorbera snarare än absorberas.
Lagen var i början starkt emot principen. Före 1852
föllo alla kooperativa föreningar under lagen rörande
understödskassor, hvilken förbjöd dem att handla med andra
än sina egna medlemmar. Först en 1852 genomdrifven
lag tillät dem att sälja till personer, som ej voro
medlemmar af deras eget samfund. I många år fingo de ej
innehafva mer än ett tunnland jord. Längre fram blef
dock denna orimliga inskränkning upphäfd, och de fingo
fritt köpa och sälja jord, besitta jord till hur stor
utsträckning som helst och drifva affärer som byggnadsbolag.
Understödskassorna, som i början endast voro
arbetarklubbar, ha allt sedan slutet af förra århundradet varit
föremål för lagstiftningsåtgärder. Det kan dock betviflas,
om ej ännu i denna dag denna lagstiftning gjort dem mer
ondt än godt. Lagen tar dem hvarken under sitt beskydd
och sin uppsigt, eller låter dem sjelfva göra sitt bästa utan
uppsigt och på eget ansvar. En tid hade detta halfva
erkännande, som lagen gaf dem, gjort dem verklig skada.
En af kronan tillsatt embetsman skulle ega granska det
sätt, hvarpå föreningarnas räkenskaper fördes, och intyga,
att de voro öfverensstämmande med lag; men han hade
ingen rätt att anställa en verklig granskning af en sådan
förenings affärsställning. Men blotta det förhållandet, att
ett slags officielt intyg utfärdades, missledde på ett
beklagligt sätt tusentals personer. Några ansågo verkligen
inspektörens intyg som en af regeringen gifven garanti, att deras
penningar voro i säkert förvar, en garanti, som förband
staten att godtgöra insättarne en möjligen blifvande förlust.
Andra, som ej voro fullt så lättrogna, voro åtminstone
förvissade, att intyget å regeringens sida förklarade, att
föreningens fonder voro i säkert skick, och att dess
räkenskaper fördes samt dess affärer leddes efter strängt sunda
ekonomiska grundsatser. Verkliga förhållandet var dock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
