Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJETTE KAPITLET. Strider hemma och utomlands.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Abdul-Aziz trodde utan tvifvel, att entusiasmen var
uppriktig och vitnade om en verklig och varaktig sympati
för honom och hans land. Han visste ej, hur lätt
folkhopar bildas och folkentusiasmens eld tändes i London.
Shahen af Persien skulle ej långt derefter erhålla samma
sorts mottagande. Garibaldi hade ej långt förut varit i
åtnjutande deraf, och Kossuth hade på sin tid fått röna det.
Tidningarna voro idel artighet, och några af dem sade med
den allvarligaste min sig tro, att besöket skulle medföra
underbara följder för Turkiet. Sultanen, antyddes det, skulle
helt visst återvända till Konstantinopel med hufvudet fullt
af nya ideer, som han insamlat i vestra Europa. Han skulle
återvända med lifligt intryck af bevisen på de välgörande
verkningarna af vårt konstitutionella statsskick och den för allt
framåtskridande gynsamma arten af våra politiska
inrättningar. Han skulle i Kristallpalatsets glas och jern samt i
Guildhalls solida prakt läsa en gyllene lärdom. Han skulle
lära något af jernvägsbolagens direktörer och något äfven af
lordmayorn. Kreaturs- och jordbruksutställningarna skulle
ej gå förlorade för hans iakttagande öga. Följden skulle
bli en ny era för Turkiet, ännu en ny era och denna gång
den verkliga nya eran. Det måste gått rundt omkring i
den stackars sultanens hufvud vid anblicken af alla de olika
märkvärdigheter, han var tvungen att se. Han lemnade
England just i rätta ögonblicket, innan allmänheten ännu
hunnit bli trött vid honom, och den nya eran tycktes ej
efter hans hemkomst till Turkiet ryckt ett enda steg
närmare.
Mot slutet af 1867 satte Disraeli allmänheten i förvåning
och munterhet genom en förklaring han afgaf vid en
bankett, som gafs till hans ära i Edinburgh. Middagssällskapet
erfor till sin öfverraskning, att han i många år varit
en vän af genomgripande reformer och omfattande politisk
rösträtt, och om han behållit sina åsigter för sig sjelf, hade
det blott skett derför, att det var nödigt att endast droppe
för droppe ingjuta dem i hans politiska kollegers hufvuden.
»Jag måste», sade han, »förbereda det allmänna tänkesättet
och, om det tillätes mig använda ett sådant uttryck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
