- Project Runeberg -  Englands historia i våra dagar /
125

(1887) [MARC] Author: Justin McCarthy Translator: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJETTE KAPITLET. Strider hemma och utomlands.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

intaga lord Derbys tomma plats och bilda ett kabinett. En
sällsam tillfällighet ville, att det egenhändiga brefvet med
denna inbjudning öfverfördes från Osborne till den nye
premierministern af general Grey, samme man, som
besegrade Disraeli vid hans första försök att komma in i
underhuset som ledamot för Wycombe vid valstriden i juni 1832.
Det var en i många afseenden märkvärdig valstrid. Det
var det sista valet under de politiska förhållanden, på hvilka
reformbillen gjorde slut. Reformbillen hade alldeles nyss
antagits, när valet för Wycombe egde rum, och hade ännu
ej börjat tillämpas. Det har ett visst kuriositetens intresse
att nu läsa om detta val. Antalet valmän, som afgåfvo
sina röster, utgjorde i allt trettiofem. Tjugutre af dem
röstade för öfverste Grey, såsom hans titel då lydde;
tolf förmåddes att understödja Disraeli. Disraeli drog sig
nu tillbaka från striden, och öfverste Grey förklarades med
en majoritet af elfva röster vara vald till representant för
Wycombe. Wycombe hade dock ej dermed uttömt hela
sin valstyrka. Det fans verkligen i den lilla staden två
ytterligare valmän, hvilka, om det visat sig nödigt, skulle
röstat för öfverste Grey. Disraelis lycklige rival i denna
hans första strid om en plats i parlamentet var nu
öfverbringare af drottningens inbjudning till Disraeli att bli
Englands premierminister. Den stora allmänheten var väl
till freds med att Disraeli uppnådde målet för sin
ärelystnad. Det föreföll endast som en förtjent belöning för hans
långa och hårda kamp mot så många vidriga omständigheter.
Han hade kämpat med sina olyckliga stjernor, och hans
seger öfver dem gladde de flesta af dem, som följt striden
med uppmärksamhet.

Den nye premierministern gjorde endast få förändringar
i det gamla kabinettet. Hans förre kollega lord Cairns
hade någon tid varit en af öfverdomarne i Court of Chancery.
Disraeli gjorde honom nu till lordkansler. För att kunna
göra detta måste han vidtaga den i viss mån obehagliga
åtgärden att underrätta lord Chelmsford, hvilken suttit på
ullsäcken hela den tid lord Derby varit premierminister,
att hans tjenster ej längre behöfdes. Lord Chelmsfords

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:31:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enghist/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free