Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUNDE KAPITLET. Irländska frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig upp och förklarade, att i hans tanke den stund nu
kommit, då den irländska kyrkan som stats anstalt måste
upphöra att finnas till. Nu visste hvarenda af husets
ledamöter, att slutet var nära. Maguire återtog sina
resolutioner. Den sak han förfäktade befann sig nu i händerna
på en man, som, ehuru säkerligen ej mer nitälskande för
dess framgång, hade ojemförligt större förmåga att främja
den. Det fans säkerligen ingen enda engelsman med
förmåga att bilda sig en åsigt, som ej visste, att från det
ögonblick Gladstone gjorde sin förklaring, den irländska
statskyrkans fall endast blifvit en tidsfråga. Man väntade
endast att få se, hur Gladstone skulle gå till väga för att
åvägabringa detta fall.
Allmänheten behöfde ej vänta länge. Några få dagar
efter debatten om Maguires motion tillkännagaf sig
Gladstone ämna föreslå tre resolutioner rörande den irländska
statskyrkan. Den första förklarade, att det i underhusets
tanke vore oundgängligt nödvändigt, att Irlands statskyrka
som sådan upphörde att finnas till, hvarvid dock tillbörligt
afseende borde fästas vid alla personliga intressen och all
enskild eganderätt. Den andra resolutionen förklarade
lämpligt att hindra, det nya personliga intressen skapades
genom utöfvande af någon offentlig patronatsrätt, medan
den tredje föreslog en adress till drottningen med anhållan,
att hennes majestät ville ställa till parlamentets förfogande
sin rätt att utnämna till lediga platser inom den irländska
kyrkan. Ändamålet med dessa resolutioner var endast att
bana väg för statskyrkans verkliga afskaffande genom
bestämmelsen, att inga vidare utnämningar skulle få göras
och att patronaträttens utöfvande skulle inställas, till dess
parlamentet hunne afgöra hela inrättningens öde.
Den 30 mars 1868 föreslog Gladstone sina resolutioner.
De voro ej många, som hyste något verkligt tvifvel om
debattens utgång, men om några sådana funnos, måste
deras tvifvel börjat försvinna, när de läste lord Stanleys
tillkännagifvande om det amendement till resolutionerna,
som han ämnade föreslå. Ty amendementet bebådade ännu
tydligare än resolutionerna den irländska kyrkans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
