Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Reformarbetet i full gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folket. Den stora bristen i denna överenskommelse var,
att den gjorde hela frågan till en fråga uteslutande om
enskilda anspråk. Den förklarade sig ha till syfte att
behandla en mängd personliga och enskilda anspråk af
olika slag, hvilka allt sedan en föregående uppgörelse af
1853 ännu voro oafgjorda, anspråk som å ena sidan gjordes
af britiska undersåtar mot amerikanska regeringen och af
amerikanska medborgare mot engelska regeringen å den
andra. Den ville slå ihop Alabamakrafven med alla de
andra och göra upp räkningen på en gång med alla sammans.
Förenta staternas kraf i afseende på Alabama var i första
rummet ett nationelt kraf, och det nu föreslagna sättet att
behandla det kunde derför omöjligt tillfredsställa
amerikanska folket.
Engelska regeringen gaf visligen efter. Hon gick in
på att sända ut till Washington en kommission för att
jemte en af amerikanska regeringen nedsatt kommission
behandla hela tvistefrågan som en nationell och ej endast
som en personlig fråga. Kommissionen skulle upptaga till
behandling alla de ännu oafgjorda tvisterna mellan
England och Förenta staterna: Alabamakrafven, San
Juangränsen och den canadiska fiskerifrågan. Canada skulle
vara representeradt i kommissionen. De engelska
kommissarierna voro: earl de Grey and Ripon (sedermera som
belöning för hans tjenster i Washington utnämd till markis
af Ripon), sir Stafford Northcote, Mountague Bernard,
professor i internationell rätt vid universitetet i Oxford, samt
sir Edward Thornton, engelsk minister i Washington. Sir
John Macdonald representerade Canada. De amerikanska
kommissarierna voro: statssekreteraren Hamilton Fish,
general Schenck, sedermera amerikansk minister i England,
Bancroft Davis, domarne Nelson och Williams samt mr
E. R. Hoar.
Kommissarierna höllo en mängd möten i Washington
och lyckades slutligen bli ense om basen för en skiljedom.
Fördraget i Washington erkände tvistens internationella
karakter och började med det märkliga tillkännagifvandet,
att »hennes britiska majestät bemyndigat sina kommissarier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
