Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Den stora ministèrens fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krigisk folkstam på Guldkusten i Afrika. De voro i krig
med England 1824 och vunno en gång en märkvärdig seger
öfver en britisk styrka af 1,000 man samt förde som trofé
med sig hem den britiske öfverbefälhafvaren sir Charles
M’Carthys hufvud. De blefvo sedermera slagna, och vårt
land slöt nu fred med dem. År 1863 började guvernören
öfver de engelska kolonierna på Guldkusten obetänkt och
utan tillräckliga förberedelser ett nytt krig mot ashantierna,
men måste uppgifva det i följd af de härjningar,
febersjukdomar anstälde bland vårt folk. 1872 öfvergingo några
holländska besittningar på Guldkusten genom köp och
andra anordningar i Englands händer. Konungen af Ashanti
fordrade, att den nye egaren skulle erlägga samma tribut,
som han uppburit af den förre, och vägrade utrymma det
till England afträdda området. Han anföll fantierna, en
med oss allierad folkstam, som ej kunde ge oss det minsta
bistånd, och ett besvärligt guerillakrig började nu mellan
honom och våra garnisoner. Hvad man mest hade att
befara var, att om ashantierna erhöllo någon större framgång
eller till och med blott en skenbar framgång för ett
ögonblick, alla de kringboende stammarna skulle sluta sig till
dem. Sir Garnet Wolseley, som anfört den lyckliga
expeditionen till Red-River-området 1870, skickades nu ut till
Ashanti. Han hade ett mycket svårt värf att utföra.
Naturligtvis erbjöd sjelfva striden med ashantierna ingen
svårighet. Den engelska arméns vapen och disciplin aflägsnade
all tanke på en verklig strid. Men hela fälttåget måste
vara slut inom loppet af de svalare månaderna, så framt
ej värmen skulle föra pest och feber i fält som bundsförvandter
åt den afrikanske konungen. Sir Garnet Wolseley
och de som stridde under honom, matroser och soldater,
gjorde sin sak väl. De slogo ashantierna öfverallt, der
de kunde komma dem inpå lifvet, banade sig väg till
deras hufvudstad Cumassie, tvang konungen att sluta
fred på de af sir Garnet föreskrifna vilkoren, bland hvilka
förbudet mot menniskooffer var ett, och kunde lemna
landet inom den utsatta tiden. Fälttågets framgång var
en fråga om dagar, ja, nästan om timmar, och segern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
