Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Lord Beaconsfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att sprängas sönder. De hade sitt starkaste stöd bland
medelklassen, i synnerhet den mindre bemedlade delen af
denna klass, medan motpartiet hade sina flesta anhängare
bland de rika och de mycket fattiga. Lagen, som ofta
kallades till hjelp från båda sidorna, visade sig vanmäktig
att slita tvisten. Det befans omöjligt att på laglig väg
qväfva ritualismen. Lagen var på intet vis så klar och
tydlig, som några af ritualismens motståndare skulle önskat.
Och äfven der en fällande dom kunde erhållas, visade det
sig ofta omöjligt att få den verkstäld. I mer än ett fall
hände, att då en prest blifvit afsatt af myndigheterna och
efterträdare utsedd, församlingen höll fast vid sin gamle
själasörjare och ej ville mottaga den nye. Den förre
stannade helt lugnt qvar på sin post, som ingenting händt.
Det var klart, att om det finge fortgå på det viset,
statskyrkan måste falla sönder. Det ena partiet ville visa ifrån
sig statens kontroll för att få frihet, det andra ville
undandraga sig den, emedan staten visade sig vanmäktig att
upprätthålla sin myndighet.
För att afhjelpa all denna oordning hade ärkebiskopen
af Canterbury utarbetat den bill, han nu framlade. Dess
syfte var att gifva missnöjda församlingsbor en lätt utväg
att vädja till biskopens myndighet samt sätta biskopen i
stånd att på eget bevåg förbjuda alla kyrkliga bruk, som
han ansåg olämpliga, eller att hänskjuta frågan till afgörande
af en domare, som blifvit särskildt utsedd till att slita
sådana tvister. Debatterna fingo en viss märklighet genom
den skiljaktighet i åsigter de visade på båda sidorna af
huset. Lord Salisbury bekämpade billen i öfverhuset
liksom Hardy i underhuset. Den fördömdes på ena sidan
som allt för efterlåten, medan man på den andra ansåg
den allt för sträng. Gladstone bekämpade den med hela
energien från sina bästa dagar på den grund, att den
hotade beröfva kyrkan hela hennes andliga frihet endast för
att åstadkomma ett beqvämare sätt att behandla tilltag af
några excentriska hufvuden. Sir William Harcourt, som
varit generalprokurator under Gladstone, stälde sig i första
ledet af billens försvarare, anföll häftigt Gladstone,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
