Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Lord Beaconsfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade nu sin fiende helt och hållet i sitt våld. Frågan blef
tillfälligtvis ånyo upptagen i underhuset den 2 maj 1876,
och Disraeli försummade ej att begagna sig af tillfället.
Han utfor i de skarpaste ordalag mot Lowe, staplade upp
en hel hög af negativa bevis för att ådagalägga, att hans
påstående omöjligt kunde vara sant, och krossade honom
slutligen med tillkännagifvandet, att han hade drottningens
eget bemyndigande att förklara hela uppgiften falsk. Lowe
satt som tillintetgjord, medan Disraeli med tordönsstämma
lät slag på slag falla ned öfver honom. Han sade
ingenting denna afton, men följande torsdag gjorde han en
ursäkt, som säkerligen ej saknade vare sig fullständighet eller
ödmjukhet. Titeln, som gifvit anledning till så mycket
tvistande, har sedan dess ej blifvit mer populär. Landet
glömde snart hela saken. Allvarsammare frågor skulle snart
tilldraga sig allmänhetens uppmärksamhet.
När Disraeli under debatterna om den nya titeln ansattes
med uppmaningar att gifva några verkliga skäl för
förändringen, anmärktes det, att han i sitt svar lät undfalla
sig mer eller mindre dunkla anspelningar på nödvändigheten
att häfda den engelska suveränens ställning som
herskare öfver hela det indiska riket. Disraeli hade med
flit anslagit en sträng, som han visste skulle återljuda i
hela landet. Den nödvändighet, på hvilken han anspelade,
var nödvändigheten att plantera Englands flagga på
citadellet af Englands asiatiska välde som en varning till den
fiende, engelska folket trodde sig ha skäl att frukta.
Disraeli hade frambesvurit hvad som blifvit kalladt det ryska
spöket. En stor kris stod nu åter för dörren. Under hela
den tid, som förflutit sedan Krimkriget, hade Turkiet gjort
sitt bästa att kasta bort alla tillfällen till sin politiska och
sociala pånyttfödelse. Resningar hade förefallit på Kreta,
i Herzegovina samt i andra af Turkiets vanstyrda provinser,
och de hade ständigt, när Portens krafter tilläto, blifvit
qväfda med barbarisk stränghet. Ryssland höll emellertid
på att återintaga den ställning, det före Krimkriget
innehaft. Det hade på senaste tiden gjort hastiga framsteg i
Centralasien. Platser, som en gång troddes vara trygga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
