- Project Runeberg -  Englands historia i våra dagar /
234

(1887) [MARC] Author: Justin McCarthy Translator: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Kongressen i Berlin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det var sannolikt ej Rysslands afsigt att åtaga sig det
fruktansvärda ansvaret för en ockupation af Konstantinopel.
Det hade afslutit ett fördrag med Turkiet, det namnkunniga
San-Stefano-fördraget, som gjorde de kristna provinsernas
befolkning nästan helt och hållet oberoende af Turkiet
och skulle skapa en ny stor bulgarisk stat med hamn vid
Egeiska hafvet. Engelska regeringen vägrade erkänna
detta fördrag. Ryssland erbjöd sig att framlägga fördraget
för en kongress till genomläsning, om vi så få uttrycka
oss, men förklarade tillika, att då det endast rörde Turkiet
och Ryssland, ingen annan makt egde inblanda sig i
saken. Detta var tydligen en ohållbar ställning. Det
låter ej tänka sig, att så länge den europeiska politiken
ledes efter dess nuvarande grundsatser, de stora makterna
i vestra Europa skulle tillåta Ryssland att påtvinga
Turkiet hvilka vilkor det behagade. Turkiet hade också hela
tiden klagat, att det blifvit tvunget att underteckna
fördraget. Regeringen beslöt nu inkalla reserverna, beordra
en afdelning indiska trupper till Europa, besätta Cypern
samt göra en väpnad landstigning på syriska kusten. Alla
dessa beslut blefvo dock först en tid efteråt bekanta. Man
var emellertid allmänt förvissad, att någonting vigtigt
förestod, och allmänhetens förväntan var stegrad till det högsta.
Den 18 mars 1878 tillkännagaf lord Derby sin afgång ur
ministeren. Åtgärder, sade han, hade blifvit beslutna, som
han ej kunde gilla, men redogjorde ej för hvilka de af
honom ogillade åtgärderna voro. Lord Beaconsfield yttrade
efter lord Derbys tillkännagifvande några ord, vitnande om
finkänsla och god takt. Han hade hoppats, sade han, att
lord Derby snart skulle intaga den plats, han sjelf nu
innehade, och talade några varma ord om deras långvariga
vänskap. Fredspartiets sista hopp syntes ha försvunnit,
när lord Derby utgick ur regeringen.

Lord Salisbury blef nu utrikesminister. Han efterträddes
i indiska departementet af Gathorne Hardy, numera
lord Cranbrook, medan öfverste Stanley, lord Derbys bror,
blef krigsminister efter lord Cranbrook. Sir Michael
Hicks-Beach hade redan vid lord Carnarvons afgång blifvit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:31:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enghist/0518.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free