Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Kongressen i Berlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statsresa till Berlin var ett slags triumftåg. I hvar enda stor
stad, nästan vid hvar enda jernvägsstation han passerade,
strömmade stora folkmassor till, lockade dels af beundran,
dels af nyfikenhet att få se den engelske statsman, hvars
sällsamma och vexlande bana så länge väckt Europas förundran.
Furst Bismarck, som presiderade vid kongressen, säges ha
afvikit från det vanliga bruket i diplomatiska församlingar
och öppnat förhandlingarna med ett tal på engelska språket.
Begagnandet af vårt språk vid detta tillfälle uppfattades
som en vänlig och något nedlåtande uppmärksamhet mot
den engelske premierministern, hvars bekantskap med
franska språket troddes under de senare åren något legat af sig.
Kongressen upptog till behandling alla eller nästan alla de
frågor, hvartill det senaste kriget gifvit anledning.
Grekland fordrade att bli hördt och fick efter några svårigheter
tillstånd att föra sin talan på kongressen.
Berlin-fördraget erkände Rumanias, Serbiens och Montenegros
fullständiga oberoende, dock med vissa vilkor för
tryggande af de olika religiösa bekännelsernas likställighet.
Montenegro gaf det en hamn och ett litet dertill hörande
område. Härmed hade Svarta bergens söner vunnit ett
länge och ifrigt eftersträfvadt mål, och de hade nu fritt
tillträde till hafvet. Fördraget skapade norr om Balkan
en bulgarisk stat, om också ett långt mindre Bulgarien än
det, hvars gränser uppdragits i San Stefano. Bulgarien
skulle bli en till sultanen skattskyldig stat, hvilken erkände
honom som sin suverän, men i andra hänseenden var
fullkomligt sjelfständig. Det skulle styras af en furste, vald
af befolkningen med stormakternas bifall och sultanens
stadfästelse. Ingen medlem af någon regerande dynasti i
de stora europeiska staterna skulle dock kunna väljas
till furste af Bulgarien. Söder om Balkan skapade
fördraget en annan stat af helt olika slag under namnet
Östrumilien. Denna stat skulle stanna under sultanens
omedelbara politiska och militära myndighet, men i afseende på
sin inre styrelse erhålla ett slags »administrativ autonomi»,
såsom den diplomatiska frasen då lydde. Östrumilien skulle
styras af en kristen guvernör, och det stadgades tillika, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
